Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvinna han kände från kontoret, den unga kvinnan med det
behärskade, dämpade kontorsansiktet.
— Jag visste inte att ni red, var en av hennes första
repliker. Jag trodde ni var gift med dom där bilarna.
— Satt igång med det nu på sista tiden, sa Ljusan Dag, jag
börjar ju bli lite fetlagd och måste komma i form på
något sätt.
Hon kastade en snabb sidoblick på honom från topp till tå.
Såg både på sits och sadel och sa:
— Men ni har ridit förr.
— Inte på många år. Men jag tyckte ju jag var en verklig
överdängare när jag var grabb uppe i östra Oregon. Brukade
sticka iväg från lägret och rida ut med boskapen, red in
unghästar och sånt.
På det sättet kom de till hans stora lättnad in på ett
gemensamt intresse. Han berättade för henne om Bobs trick om
hans sätt att snurra runt och hans plan att bemästra det, och
hon höll med om att hästar måste behandlas med en viss
rationell hårdhet oavsett hur mycket man älskade dem. Där
var hennes Mab till exempel som hon haft nu i åtta år och
som hon måst vänja av med att sparka i spiltan. Den
behandlingen hade varit otrevlig för Mab men den hade botat
henne.
— Ni har ridit mycket, sa Ljusan Dag.
— Jag kan faktiskt inte komma ihåg första gången jag satt
på en häst, berättade hon. Jag är ju född på en ranch, vet ni,
och man kunde inte hålla mig borta från hästarna. Jag måste
ha varit född med kärlek till hästarna. Jag fick min första
alldeles egna ponny när jag var sex år gammal. När jag var
åtta kunde jag redan sitta i sadeln hela dagen lång och följa
min pappa. När jag var elva år tog han med mig på min första
hjort jakt. Jag skulle vara helt bortkommen utan en häst. Jag
avskyr att sitta inomhus och utan Mab skulle jag väl varit
sjuk och död för länge sen.
— Ni tycker om landet, undrade han och märkte samtidigt
att hennes ögon skiftade i andra färger än grått.
— Lika mycket som jag hatar stan, svarade hon. Men en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
