- Project Runeberg -  Kungen av Klondyke (Folket i Bild) /
213

(1958) [MARC] Author: Jack London Translator: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 14

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åt och sov och arbetade och det var nästan allt. Hon såg som
i ett svep hela sitt eremitliv; sex dagar i veckan tillbringades
på kontoret och på färjeresorna, de timmar hon kunde stjäla
sig till innan hon gick till sängs för sångstumpar vid pianot,
för att tvätta upp, för att lappa och laga och göra upp sin
magra budget, de två kvällar i veckan hon kunde anslå till
sällskapsliv, lördagseftermiddagarna och de få andra timmar
hon kunde stjäla sig till för att få tillbringa tillsammans med
sin bror på sjukhuset och den sjunde dagen, söndagen, hennes
vederkvickelses dag då hon kunde rida ut på Mab bland
bergen. Men det var ensligt att rida ensam. Ingen i hennes
bekantskapskrets red. Flera bland flickorna på universitetet hade
hon lyckats övertala att försöka, men efter en eller två
söndagar ute på hyrda hästkrakar hade de tappat lusten.
Madeleine hade haft sin egen häst och hade hållit på att rida ett
par månader innan hon blev gift och gav sig iväg till södra
Kalifornien. Efter några år blev man ju trött på att rida
omkring i ensamhet.

Han var en sån pojk, denne stora miljonärsjätte som höll
hälften av San Franciscos rikemän i skräck. En sån pojk! Hon
hade aldrig kunnat drömma om denna sida i hans karaktär.

— Hur blir folk gifta? sa han. För det första så träffas
dom. För det andra tycker dom om varandras utseende. För
det tredje lär dom känna varandra och för det fjärde så gifter
dom sig eller gifter sig inte beroende på vad dom tycker om
varandra efter att ha lärt känna varandra. Men hur i fridens
dar ska vi kunna få en möjlighet att ta rätt på om vi tycker
om varandra eller inte, om vi inte ger oss själva den
möjligheten, det fattar jag inte. Jag skulle komma på visit hos er
och träffa er om jag inte visste att ni var inackorderad. Då går
det ju inte.

Plötsligt, när hennes stämning skiftade, tyckte Dede att
situationen var fullkomligt löjlig. Hon hade lust att skratta. Varken
av ilska eller av hysteri utan bara av upprymdhet. Det var så
festligt. Hon, den lilla stenografen och han, den ökände och
mäktige spelaren och aktiejobbaren stod där med grinden
mellan sig och över den forsade hela tiden hans ord om hur folk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljkakjm/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free