Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
in skallar under verkliga fältslag i Homestead, han var en
verklig skallinslagare i parti, plundrade idioterna på några
hundra miljoner och nu går han omkring och låter pengarna
droppa ner på dom igen. Lustigt? Tycker ni det?
Han rullade en cigarrett och såg på henne med road
nyfikenhet. Hans svar och hans hårda generaliseringar från en
hård skola förvirrade henne och hon föll tillbaka till en
tidigare ställning.
— Jag kan inte diskutera med er och det vet ni. Oavsett
hur rätt en kvinna än må ha har männen en sån ton ... nå, vad
de än säger så låter det troligt och ändå är kvinnan säker på
att de har fel. Men det finns en sak, skapandets glädje. Kalla
det spel om ni vill, men trots det tycker jag att det är mer
tillfredsställelse att skapa någonting, att göra någonting än att
bara låta tärningarna kastas ut ur en spelkopp hela dagen lång.
Ibland till exempel när jag behöver motion eller när kolet
kostar femton dollar tonnet tar jag och ryktar Mab och borstar
henne en halvtimme. Och när jag sen ser hur ren, hur
glänsande och sidenmjuk hon ser ut känner jag tillfredsställelse
över vad jag uträttat. Det måste vara likadant med en man
som bygger ett hus eller planterar ett träd. Han kan se på
det. Han gjorde det. Det är hans händers arbete. Även om
någon som ni kommer dit och tar hans träd från honom finns
det fortfarande kvar och han har fortfarande planterat det. Det
kan ni inte råna honom på, mr Harnish. Hur många miljoner
ni än har. Det är skapandets glädje och det är en starkare
glädje än spelets. Har inte ni själv gjort saker — en
timmerstuga uppe vid Yukon, eller en kanot eller en flotte eller
någonting? Och kommer ni inte ihåg hur tillfredsställd ni
kände er under det att ni arbetade med det och efter det var
färdigt.
Under det att hon talade arbetade hans hjärna med de
associationer hon frammanat. Han såg den öde platån vid
Yukons flodstrand och han såg timmerstugorna och
lagerskjulen resa sig och han såg alla de timmerkojor han byggt och
sina sågverk som arbetade dag och natt i tre skift.
— Banne mig, miss Mason, på sätt och vis har ni rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
