Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har byggt hundratals stugor däruppe. Visst kommer jag
ihåg hur stolt jag var och hur glad jag var när de reste sig.
Jag är stolt nu med när jag tänker på dom. Och där fanns
Ophir, den värsta, den mest öde och uttorkade lilla bäck ni
någonsin sett. Den gjorde jag till det stora Ophir. Jag lät leda
dit vatten från Rinkabully hundratrettio kilometer bort. Dom
sa att jag inte skulle lyckas, men jag klarade det och jag
klarade det själv. Dammar och vattenrännor kostade mig fyra
miljoner dollar. Men ni skulle ha sett Ophir sen. Kraftverk,
elektriskt ljus och på avlöningslistorna hundratals män som arbetade
natt och dag. Jag tror jag förstår lite av vad ni menar med
att ha skapat någonting. Jag skapade Ophir och det var toppen
fan ta mig, förlåt mig. Jag hade inte menat att svära. Men
Ophir! Visst är jag stolt över det nu. Lika stolt som sist jag
såg den.
— Och där vann ni någonting som betydde mer än bara
pengar, uppmuntrade Dede honom. Vet ni vad jag skulle göra
om jag hade mängder av pengar och absolut måste fortsätta
att delta i af färsspelet? Jag skulle ta sydsluttningarna och
västsluttningarna på dom här kala kullarna. Jag skulle köpa in
dom och plantera eucalyptus på dom. Det skulle jag göra bara
för nöjet att få göra det men jag antar att om jag hade
spelådran i mig på samma sätt som ni då skulle jag göra det ändå
och tjäna pengar på träden. Och där kommer jag tillbaka till
vad jag sagt förut. I stället för att höja priset på kol, utan
att ge ett gram kol till marknaden så skulle jag skapa
tusentals och åter tusentals famnar ved — skapa någonting där det
förut ingenting fanns. Och alla som reste över på färjorna
skulle titta upp mot de här skogbeklädda höjderna och känna
sig glada. Vem kände sig glad över att ni la till fyra dollar
per ton på Rock Wellskolet?
Det var Ljusan Dags tur att vara tyst ett tag under det att
hon fick vänta på svar.
— Skulle ni tycka bättre om om jag gjorde såna saker?
frågade han till sist.
— Det skulle vara bättre för världen och bättre för er,
svarade hon diplomatiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
