Luftens erövring tedde sig i början för mången som någonting fullständigt rubbat eller som ett djävulens påfund, som det var varje kristen och ansvarskännande människas heliga plikt att stävja så eftertryckligt som möjligt. På denna historiska bild av den första »charlièrens» landning någonstans i Frankrike den 27 augusti 1783 går vettskrämda lantmän i helig iver och vettlös skräck löst på det »farliga vidundret» med hötjugor och musköter. komma helt ostraffad ur denna trycksvärta. Bland dem finns exempelvis sådana, som anser att flyget utvecklats i så hög grad att det knappast kan komma längre. För dem är Otto Lilien-thal och Calle Cederström och möjligen några till flygets stora män. Efter dem kommer ingenting och därefter kommer ingenting annat än en samling klåpare som av bara farten lyckats tjäna pengar på de stora pionjärernas idé. De skurkarna! För dem innebär flygsinnet att komma från Stockholm till New York på tjugo timmar i stället för tjugoen. Ja oftast är de så kolossalt flygsinnade att de hellre tar båten över Atlanten — eller stannar hemma — och väntar med att flyga tills den ovan nämnda tidsbesparingen i flygtid hunnit bli ett faktum. Detta flygsinne tar sig vidare uttryck i att vederbörande visserligen är ense med de flesta andra flygintresserade att den stora allmänhetens flygsinne är önskvärt men samtidigt anser de att delta flygsinnets idealtillstånd inträder ungefär samtidigt med att man lyckats prångla in ytterligare en eller ett par stolar i linje planen och skurit ner restiden till Bom med fjorton minuter. Det anses i dessa kretsar vara vardagsgrått, brist på både fantasi och vidsynthet att när det gäller allmänhetens flyguppfostran dra jämförande och lärorika paralleller med sjöfarten och försöka bygga upp flyget på en bred och fast grund av så småningom inrotad naturlighet och frisk ekonomi. Numera är det föga lönt att söka dementera de knappast överdrivna ryktena om att flygbolagen satsat en smula för optimistiskt på allmänhetens — och kanske också på sitt eget — förmodade flygsinnc. Nutidens flygpionjärer har del inte lika lätt som historiens. De torde bland annat inte ha kunnat undvika att lägga märke till att deras många goda insatser i utvecklingen behagat undgå en stor del av den i kategori två enligt ovan nämnda allmänheten. Flygbolagen tog för givet att allmänheten var flygsinnad och skulle flyga till den milda grad att vilka extravaganser som helst skulle kunna betalas med denna allmänhets inbeta- 10