Det har ännu inte gått upp för den svenska allmänheten att de allra senaste åren medfört åtminstone tvä nya, helt revolutionerande framsteg pä flygets område. Helikoptern är det ena, reaktionsdriften det andra. Reaplanens plötsliga uppträdande kom ftyghastighetskurvan i rekordtabellen att göra ett våldsamt skutt upp till 1 000 km-strecket och vidare mot ljudhastigheten — men folk reagerade inte för detta oerhörda spräng i utvecklingen, lika sensationellt som atombomben, utan accepterade »biåslamporna» ungefär som en ny årsmodell av ett bilmärke utan att fatta att vi tekniskt slod inför en ny epok i kampen mot trögheten, mot tid och rum. Ty reaktionsdriften är någonting minst lika nytt och sensationellt som bröderna Wrights biplan. Men — som framgår av en annan artikel i denna volym — inte heller det väckte något större uppseende, när det kom till! hade rätt (och ändå var det före taxehöjning-en). Han tyckte också att det var för tröttsamt att gå. Ilan hade rätt i del också. Promenaden tog säkert minst fyrtiofem minuter i anspråk med normal riksmarschtakt. Varför inte åka cykel. Han hade en sådan. Cykel! sa han. Så förbannat trött som man blir av att åka cykel. Ja, men om du tar fyrtiofem minuter på dig med cykeln. Samma tid som du tar att gå. Då behöver du inte vara ett dugg trött när du kommer fram. Fyrtiofem minuter med cykel, är du inte klok. Då kan man ju lika gärna gå, sa den med egenartad logik utrustade vännen och åker förmodligen buss och svär varje dag över den höga taxan. Man fångar inte älg med råttfällor. Man skjuter inte gråsparv med kanon. Man åker inte cykel till Rom — åtminstone inte i vardagslag om man bor norr om landsvägen. Ett förnämligt sätt att bli nöjd med flyget och ge det en verklig chans att mycket snart bli perfekt vore att ha måttliga pretentioner och ta det för vad det är. NU MÅSTE VI KOMMA dragande med ordet flygsinne igen. Vad är då flygsinne? Del har ingenting med vingprofiler, G-stall eller positiva anfallsvinklar att göra. Det gäller bara en smula förståelse för sådant som användes av modernt folk att komma fort fram genom luften med. En smula förståelse för dess fantastiska möjligheter — redan den dag som i dag är — och dess begränsning. Hur anspråkslös man än är så får man inte fram detta flygsinne i en handvändning. Lika litet som man i en handvändning göi* sjöfolk av kirgiser som aldrig sett ett hav. 15