sin», transportplanet Convair C-99 har kortare flygsträcka men kan i gengäld medföra 400 sittande passagerare. — Man kan alltså räkna med alt flygplanen inte bara blir snabbare än förr utan också, att de blir större, tyngre och mer bärkraftiga? — Otvivelaktigt. Det blir små, snabba plan för kampen mot ljudvallen, till en början raketmotordrivna, och stora, lastdryga luftåk med många motorer för världsflygets långlinjetra-dare. Forskning och försök gör dagligen nya framsteg i vad rör båda dessa kategorier av ultramodernt motorflyg. — Och robotflyget? De obemannade, fjärrstyrda planen samt de s. k. V-vapnen — »flygande bomber», stratosfärraketer och rymdskepp ? — Även de gär framåt. »Flygande tefat» och andra spöksyner på himlafästet är inte bara fantasifoster. De är tecken på en försöksverksamhet på de nämnda områdena, som alltjämt bedrives hos stormakterna. Man får dock av förklarliga skäl ännu inte veta så myckel därom. Vi kan dock sannolikt utgå från, att det tar tio, kanske femton år till, innan dessa ännu mer avancerade former av luftfarkoster, obemannade eller bemannade, och med hastigheter kanske flera gånger ljudets hastighet blir så att säga »vart lands egendom». INTERVJU PLAN ET flyger vidare. 1 den soliga, glasklara dagern skimrar Sveriges blå sjöar, dess gula och röda lövdungar i färgskimrande höstprakt, allt under den högblå himlen. Inom kort landar vi hos den kände spor t flyg entusiasten. — Nå, hur har Du del med civilt motorsport-flyg just nu? Varåt tenderar utvecklingen? — Det har varit nedåt ett tag, i samband med de kända bränslerestriktionerna och rundflyg-stoppet i början på året. De bromsade verksamheten vid flygklubbarna och minskade dessas möjligheter till bl. a. för dem och för de mindre flygbolagen nödvändiga inkomster. Ty som du vet, saknar det privata motorflyget i Sverige märkligt och beklagligt nog statsunderstöd, vare sig statligt eller kommunalt. Men likafullt går det framåt, om också inte sä snabbt, som man kunde önska med hänsyn till dess värde för folkel i gemen. Del måste ju Att flygkonstruktörerna inte bara tänker pä topp-prestationer ifråga om exempelvis flygsträckor och fart bevisas av åen nnåer senare år fullkomnade helikoptern. Att emellertid även denna har en mission att fylla i hetsen kring minuter och sekunder åskådliggöres på ett lärorikt sätt på denna reportagebild från Biggin Hill utanför London. Det är ett hastighetsrekord, som håller på alt slås: frågan är, hur lång tid det behöver ta att med hjälp av flygare överbringa en skrivelse från Londons centrum till hjärtat av Paris. Budskapet överlämnas alltså av Londons Lord Mayor pä en parkeringsplats intill St. Pauls katedral Ull piloten E. .1 Smiss, som sitter redo vid spaken i en på parkeringsplatsen landad Bristol-helikopter. Han startar ögonblickligen och går ner på Biggin Hill utanför staden, där en Gloster Meteor står startklar med IV. .1. Waterton i kabinen. Han får skrivelsen och ger sig ao, drar på för fullt över Kanalen och gär ner på Orly-aerodromen utanför Paris, där stafetten flyger vidare med hjälp av en väntande Sikor-sky-helikopter S-öl, flugen av .t. Bristom. Han tar mark några minuter senare invid Invaliddömen och överlämnar skrivelsen till Monsieur de Gaulle, som leende ser på sitt armbandsur. Hela stafetten har tagit mindre än HO minuter — frän hjärtat av London till centrum av Paris — och flyg har varit enda transportmedlet! — Fotot är frän Biggin Hill, där Smiss springer med depeschen frän helikoptern till det väntande reaplanet.