Under den tyska reträtten mot Seine i augusti 1944 förstörde allierade attackflygplan 10 000 fordon pä en vecka. —»Utan flygarnas hjälp skull'1 vi soldater aldrig uppnått någon framgång», sade Montgomery. marken, därnäst all förstöra flygbasernas förråd, anläggningar och flygfält, varigenom motståndarens verksamhet i luften försvåras eller förhindras. En effektiv flygbasbekämpning förutsätter i regel överlägsenhet i luften, emedan anfallet måste föras in över motståndarens av jaktflyg skyddade territorium. Erfarenheterna har emellertid visat, alt även ett överlägset flyg genom flygbasbekämpning — i varje fall på kort .lid — inte kan uppnå ett avgörande i luften, om motståndaren förfogar över ett väl ordnat bassystem med flygplan utspridda och skyddade i värn, skyddsrum för personal och förråd samt en god reparations- och ersätt-ningsljänsl. För den i luften underlägsne återigen har framför allt tillkomsten av radar, som minskar möjligheterna till överraskning, bidragit till att göra flygbasbekämpningen vansklig. Den kan bli lönande endast om motståndaren genom oförsiktigt uppträdande erbjuder sår bara. mål, t ex tätt anhopade flygplan på framskjutna baser eller då resurser för snabb reparation av flygfälten saknas. För bekämpning av förråd, anläggningar och flygfält har ofta insatts tunga eller medeltunga bombplan; för förstöring av flygplan på marken har dock lättare flygplan med automatkanoner, raketer eller bomber visat sig mest framgångsrika. Jaktförsvar. JAKT HAR KLART VISAT SIG vara det bästa försvarsmedlet mot anfallande flygstridskrafter. Under en tvåmånadersperiod hösten 1940 (»Slaget om England») svarade det engelska jaktflyget för 80,5 % av de förluster, som åsamkades fienden i luften; återstoden — 13,5% — nedsköts av luftvärnet. Under Finlands andra krig var motsvarande siffror 01,4 % respektive 38,0 %. Enligt tillgängliga uppgifter 45