— Ett ögonblick, det är strax serverat! Pä inrikes-linjerna är det slut ined den extra lilla prick över flygresans i, som flygvärdinnan utgjorde. Men pä de långresande I)C-6:orna är hon kvar. — Nedan: Frukost pä sängen i SAS.s DC-6:or, som är försedda med bekväma sovplatser av pullmantyp killens fuktighet, så all »klimalel» ombord blir del angenämast länkbara oavsett bur del är utanför, antingen man flyger över arktiska isvidder eller tropiska urskogar. Luften i kabinerna förnyas var tredje minut, vilket gör att den inte blir dålig även om alla fyrtioåtta passagerarna skulle röka på en gång. Den indirekta takbelysningen är ytterst behaglig, och en god sak är även den inbyggda högtalaranläggningen, som tillåter kaptenen ombord alt ge passagerarna muntliga uppgifter om position, flyg-hastighet, höjd, beräknad ankomsttid etc. DC-6:ans interiör med dess varma färger ger ett myckel trevligt och ombonat intryck genom de breda bekväma fåtöljerna, vilka kan fällas nästan helt bakåt, om man vill slöa. De stora rektangulära fönstren ger ypperlig sikt. En av damerna mycket uppskattad detalj är del s. k. charm-rummet bakom aktra kabinen. Det är ett elegant damrum med en bekväm divan, tvättställ och tre indirekt belysta speglar, där damerna kan göra sin make up lika bekvämt som hemma i sin egen budoar. I anslutning till damrummet finns en loilell. Herrarna har två toileller framför främre kabinen. Även ur säkerhetssynpunkt är DC-6:an synnerligen väl utrustad. En klar förbättring i förhållande till äldre typer är värmeavisningssystemel. Del äldre systemet med pulserande gummibeläggningar på de ytor, som är utsatta för nedisning — vingarnas, stabilisatorns och fenans framkanter, propellerbladen etc. — var naturligtvis bra, men det nya värmesystemet är ändå bättre. Det innebär att alla de utsatta ytorna med hjälp av två ving- och en stjärtvärmare uppvärmes till över 0 grader, varigenom isbildning hindras. Propellerbladen uppvärmes på elektrisk väg. En annan säkerhetsdetalj är de helt reversibla propellrarna. Dessa kan på elektrisk väg ställas om till bromsverkan, vilket minskar rullsträckan högst väsentligt. På isiga eller av annan anledning hala rullbanor är denna bromsmetod fullkomligt överlägsen de vanliga hjulbromsarna, eftersom man icke längre riskerar all flygplanet fortsätter att glida framåt med låsta bromsar. Omställningen av propellrarna kan endast göras sedan flygplanet landat och dess tyngd vilar på landstället. Om man önskar kan man också backa flygplanet med de omställda propellrarna, men del är ju inte så ofta man har nytta av den möjligheten. Även rent instrumentmässigt är DC-6:an verkligt förnämligt utrustad. Den har givetvis radiohöjd-mätare, som kompletterar den vanliga barometriska höjdmätaren samt visar den aktuella höjden över marken enligt samma princip som ekolodet på en båt, ehuru den arbetar med radiovågor i stället för ljudvågor. En mycket intressant sak är den autopilot av modernaste konstruktion, som DC-6:an är utrustad med. Den utgör en del av den ytterst förnämliga landningsapparatur, som skall tillåta helautomatisk landning med hjälp av radioimpulser. Ännu så länge finnes den erforderliga markutrustningen endast på ett ytlerst litet antal flygplatser, men SAS är alltså förberett på atl det skall bli standard. Under tiden användes den nya autopiloten precis som en vanlig sådan.