Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska flygvapnet. Av överste Bill Bergman - Flygvapnets utveckling i kort sammandrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kort efter fredsslutet 1918 blev det liksom
1915, efter de öppna fientligheternas
upphörande i Europa, möjligt att inköpa mera moderna
krigsflygplan utifrån. Möjligheten utnyttjades
också.
Med den nya flygmaterielen och de år från
år ökande kadrerna av utbildade flygare och
tekniker började under 1920-talets förra hälft
den egentliga utvecklingen av de båda
försvarsgrenarnas flygstyrkor.
Genom 1925 års försvarsbeslut sammanfördes
arméns och marinens dittillsvarande
»flygväsenden» till ett för hela försvaret gemensamt,
självständigt flygvapen. Året därpå började den
nya, tredje försvarsgrenen sin verksamhet och
år 1926 kan därför räknas som det självständiga
flygvapnets födelseår.
Fram till år 1936 förde detta embryo till ett
svenskt försvar i luften en ganska tynande
tillvaro. Anslagstilldelningen stod på intet sätt i
proportion till vapnets uppgifter och betydelse.
Den begränsade sig till c:a 6 miljoner kronor
om året — varav omkring 2 miljoner till
materielanskaffning. För den summan avsågs
flygvapnet hålla omkr 200 krigsflygplan, men ett
större antal än 75 uppnåddes i verkligheten
inte. Personalstyrkan bestod av bl a ett 60-tal
officerare, c:a 50 underofficerare, nära 250
stamanställda och c:a 700 värnpliktiga,
fördelade på 2 tjänstgöringsomgångar. Härtill kom
från armén och marinen som flygförare och
flygspanare kommenderad personal. Egen
officersutbildning saknades ännu. Byggnader och
flygfält utgjordes delvis av arméns gamla
förläggningsplatser. De var i flera fall inte fullt
lämpliga för sitt ändamål. Flygmateriel
anskaffades, men utan kontinuitet, närmast därför, att
en ordnad materielplan inte blivit fastställd av
statsmakterna vid organisationens tillblivelse.
Det nya vapnet kom så småningom, efter nära
10 år, att räkna bl a 4 »flygkårer», med
spanings-, jakt- och några få bombflygplan. Dess
uppgift blev liksom tidigare huvudsakligen
taktisk samverkan med de båda äldre
försvarsgrenarna.
 |
| Svenska arméflygets första plan, en fransk Nieuport, fotograferad vid Västgötamanövern 1912. |
|
| Marinens första Farman-plan, som deltog i neutralitetsvakten under första världskriget. |
|
| Svenska jaktplan — av typ J 23 — fotograferade i Göteborg 1923. |
|
| Från höstskolorna vid marinens flygväsen 1925: ett foto från Kustflottans flygstation på Mäsgarn. |
|
| Ljungbyhed från luften i början av 20-talet — med en stor del av det dåvarande svenska flygvapnet prydligt uppställt vid fältgränserna. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
