Om man jämför detta plan med ett av dagens fartvidunder finner man till det yttre inte många likheter. Trots detta är idag (dia flygplan i huvudsak byggda efter de grundläggande principer, som bröderna Wright utarbetade. Bilden visar Orville Wright och den förste arméofficeren i världen, som medföljt som passagerare i ett flygplan», löjtnanten Frank P. Lahm, vid Wrightbiplanet under provflygningarna vid Fort Myer. Planets prestationer var det inget fel på — men militärerna trodde inte på saken. Inte ännu . . . lika enkla och chosefria som förut fortsatte de med oförbruten energi att arbeta vidare. Ovederhäftig press Flertalet av de kommentarer, som gjordes i pressen, var antingen spefulla eller totalt felaktiga eller vad säges om exempelvis följande, som återfanns i »The Virginian Pilot» av den 18 dec. 1903: »Maskinen flög 3 miles--den sänkte sig mjukt mot jorden mot den punkt som utvalts av mannen i navigatörvagnen såsom en lämplig landningsplats. Innan flygningen placerades maskinen på en plattform —-------------------------------------på en hög sandås och när allt var klart lossades förtöjningarna och den startade neråt i en sluttande bana. Navigatören Wilbur Wright startade då en liten bensinmotor som drog propellrarna. När slutet av sluttningen nåddes steg planet gradvis till en höjd av 60 fot------------------------. Där fanns två 6-bla-diga propellrar — en just under ramen för att under rörelse ge en uppåtriktad kraft — och den andra sträckte sig horisontalt från bakdelen till centrum av vagnen för att ge den framdrivande krafter». Hela artikeln omfattade c:a 350 ord och högst två eller tre meningar var korrekta. Bröderna Wrights flygningar uppmärksammades till en början myckel litet i deras hemland, vilket till fullo bevisar sanningen i det gamla ordslävet: »Ingen blir profet i sitt eget land». När nyheten sent omsider nådde Europa, åstadkom den emellertid sensation både i England, Tyskland och framförallt i Frankrike. Vid franska aeroklubbens årsmöte, som hölls kort därefter, gick diskussionens vågor höga och resulterade bl. a. i att klubben uppdelades i två grupper, varav den ena trodde på bröderna Wright, medan den andra gruppen ivrigt förfäktade att det hela var bluff. Först efter många hetsiga artiklar i den franska pressen fick den amerikanska pressen upp ögonen för att någonting hade tilldragit sig i Dayton. Då tidningarna emellertid var rädda att publicera någon »tidningsanka», förbigicks flygningarna med korta omnämnanden i formen »det påstås» etc. Under tiden arbetade Orville och Wilbur på ett nytt och förbättrat flygplan, som de provade på den s. k. Hoffmans hage ej långt från deras verkstad i Dayton. Under år 1904 utfördes flera utmärkta flygningar och bl. a. lyckades det bröderna att förbättra flygplanets manövreringsegenskaper, så att man exempelvis kunde flyga i förhållandevis snäva svängar runt startplatsen. Den sammanlagda flygtiden det året uppgick till 45 minuter. Följande år fortsattes proven och från och med september månad började flygningarna få verkligt betydande omfattning. Detta berodde dels på att 125