lidet flyger under en bro. En bild ur den klassiska tyska flyg filmen >W under des Fliegens» (i Sverige kallad »Unga vingar»). FLYGFILM OCH FILMFLYG /C ED EN RASK BLICK och någon känsla för sina medmänniskor konstaterar man snart att det finns åtminstone fyra hedervärda kategorier yrkesmän, som då och då med nödvändighet måste erfara starkt psykiskt lidande vid besök på biografer: läkare, poliser, flygare och musiker. Den känsla av samhörighet, som kan antas framspringa ur förhållandet, dämpas något av att de sällan lider samtidigt — tyvärr är det så att läkaren plågas när han ser en ”läkarfilm”, där någon hjälte i gråvitt handskas med systrar och patienter så alt Medicinalstyrelsen kan brista i gråt. Polisen har i kriminalfilmerna storartade tillfällen att mäta BALBO — alias segelflygaren, flygboksförfatta-ren, flygteknikern oeh tecknaren CHARLES B1RCH-JENSEN — har sett en lång och brokig rad av flygfilmer i sina dagar. Han har också, som framgår av de laddade spalterna härintill, en bestämd mening om de flesta av dem... avståndet mellan den vita duken och verkligheten; musikern grips gärna av lätt yrsel när hans öra förnimmer hur Artur Rubinstein exekverar Chopins festpolonäs och hans öga samtidigt ser underbarnet ragla omkring på tangenterna litet hur som helst. Flygaren, slutligen, har lika stora tillfällen som någonsin de andra att kastas från uppsluppen glädje till djupaste förstämning inför sina filmkollegers prestationer. De ger honom i rikt mått hela skalan av aspekter och känslor: den unge pilotens tunga ansvar och fantastiska räddande av liv (läkarens), verklighetsfrämmande händelsekonstruktioner och intriger (kriminalfilmens) och upplevelsen av det outbildade flygarämnet, som vid pilotens plötsliga skadskjutning eller frånfälle beslutsamt ingriper och loisar en Conslellation med fyrtio passagerare i säker hamn. (Det motsvarar ungefär det spontana musikaliska geniet, som från parketten stiger upp på podiet och 128