När ilen amerikanska flygfilmen var som värst, d. v. s. i början av mellankrigsperioden, kunde det pä biodukarna se ut så här. Filmen hette Rymdens demoner» — och det förstår man... slår Beethovens Nia utan att någonsin ha hört den förr.) Att producera yrkesfihner är naturligtvis ett ytterst vanskligt företag. Den kritiske åskådaren fordrar ju här, som vid varje annat slag av mänsklig verksamhet, minst tre ting av producenten: kunskap, ärlighet och vederhäftighet. Dessutom bör en yrkesfilm som varje annan film uppvisa ett visst mått av konstnärlig behandling av ämnet. Man kan inte å priori förutsätta att vare sig filmmanusförfattare, regissörer eller skådespelare skall i detalj besitta de särskilda fackkunskaper som utmärker en läkare, en flygare o. s. v. Att sådan fackkunskap finns är däremot obestridligt och lika säkerI är att envar kunnig representant för dessa yrkesgrupper med glädje skulle ställa sina kunskaper lill filmens förfogande, för konsultation — om han tillkallades. Producenterna i gemen blundar emellertid som regel för denna möjlighet, dels därför att de (ofta på goda grunder) kan miss-länka att filmen genom sådan fackmannakon-troll blir mycket mindre »spännande», dels därför att de är övertygade att endast en ringa bråkdel av publiken verkligen reagerar mot eventuella felaktigheter. Del är alltså till stor del ett ekonomiskt problem: en fantastisk och verklighetsfrämmande film drar större publik än den korrekta och verklighetstrogna därför att människan nu en gång gärna vill se fantastiska ting. Den förfalskade varan går bättre än den äkta bland del stora flertalet, som inte kan skilja på äkta och falskt. Det är som bekant ingen idé att kasta pärlor för svinet: del föredrar svinmat. Dessutom är pärlor dyrare. Helt annorlunda ställer sig saken om en filmproducent skall göra en film där huvudpersonen är t. ex. tjänsteman i en kristidssty-relsc. Här kan man förutsäga att a) det är föga troligt att någon sådan film blir gjord i vår tidsålder på grund av ämnets trivialitet men b) om en sådan film produceras det gäller för upphovsmännen att strikt hälla sig till sanningen i sak och anda eftersom det då figurerande skrål är så förfärande stort att protesterna mot en ev. förvanskning genast skulle dränka filmbolaget. Vid den ropandes röst i öknen fäster ingen avseende men inför en arg- Flyg 1949. 9. 129