Till flydda tider återgår . . . inte sällan flygfilmen och ibland hämtar den sitt stoff från den historiska verkligheten. Filmen om kaliforniern John Montgomerg — på svenska kallad »Den tappres väg» — fäste världens uppmärksamhet på ett förbisett faktum av mycket stort flyghistoriskt intresse: Montgomery byggde 1883 ett glidplan, som häktades upp under en ballong, lyftes till ett par hundra meters höjd, kopplades loss och manövrerades till landning av en pilot ombord. I filmen blev det som vanligt en starkt romantisk historia av det hela, vilket tog bort en aod del av effekten. kar därvid andas på en blommande krukväxt som omedelbart förvissnar och övergår till kompost. Fänrikens reaktion inför en tallrik gröt, som han senare konfronteras med, lär också vara en ståtlig manifestation av till avsky gränsande lidande. 1 flygscenerna, som handlar om störtbomb-fällning, får åskådaren med egna ögon se den rullgardin som förmörkar den unge fänrikens syn efter en hård upptagning — ett stycke ohöljd realism, som endast övertrumfas av själva bombfällningen där flottiljens egen ex-peditionsbyggnad flyger i luften. Dessa scenglimtar har jag, som sagt, icke själv fått se men sagesmannen är säkerligen fullt trovärdig. Ilan har varit upphov till värre saker än så. Såvitt jag uppfattat saken rätt lär Chefen för Flygvapnet, general Nordenskiöld, trots uttalad förtjusning över denna film, ha emotsatt sig dess offentliga förevisande. Utan att direkt vilja anklaga honom för tjänstefel frågar jag ändå orn det är rätt att undanhålla den stora skattebetalandc allmänheten en dokumentärfilm av denna art, upptagen under realistiska förhållanden vid ett av våra viktigaste flygförband. Då kriget är avslutat sedan flera år tillbaka och något nytt ännu icke utbrutit kan knappast militära sekretesskäl åberopas för ett fortsatt stickande under täcket med denna skildring. Konsten åt Folket: i synnerhet Flygkonsten åt Flygfolket. 1 DET FALL min vädjan skulle förklinga ohörd, vilket vore beklagligt men sannolikast, får läsaren även i fortsättningen nöja sig med de utländska flygfilmer som mer tillägnats den glada dårskapen än allvar och pedagogiska syften. En serie sådana glada filmer inspelades före kriget i ett land, där man annars tog flyget allvarligare äh på de flesta andra håll, nämligen i Tyskland med den muntre Heinz Rühmann i huvudrollen som flygskoleeleven Quax, glatt sekunderad- av Ernst Udet som trots sin höga militära rang inte aktade för rov att skämta med sitt kall. Dessa filmer, antingen de två kumpanerna seglade omkring i luftballong eller susade under broar, landade 133