Första gången ett flygplan figurerade i en svensk film var — 1911! Det var i »Kolingens galoscher». Huvudrollerna spelades av Fyrtornet och Släpvagnen. Och flygmaskinen var det monstrum av pianotråd, tyg och stöttor, varmed dansken Robert Svendsen en högsommardag 1910 som den förste i historien krossade Öresund. Lars Hanson, Stig Järrel och Hasse Ekman lämnade i Första divisionen» beviset för att det faktiskt går alt göra en bra svensk flygfilm. glättighet inför uppdragets allvar och ansvar. Filmen var i färg och det var fantastiskt vackra bilder av de jättelika formationerna av flygande fästningar på väg i skymningsljuset, avtecknande sig mot himlens blå med kritvita kondensationsstrimmor, fyra stycken från varje flygplan, ritande sin väg mot fiendeland över vänners erövrade territorium. Ehuru man kan förmoda att de ofördelaktigaste bilderna klippts bort, fick man ett mycket starkt intryck av de stora förluster som drabbade bombförbanden på dylika massraider. Det föreföll, liksom i Stillahavsfilmerna, vara ett oförklarligt under att ett enda flygplan kunde tränga sig fram till målet där luftvärnskreva-derna låg så tätt atl de knappt fick plats själva och dessutom förmådde utstå fientlig jakt, anfallande samtidigt från alla håll. En och annan flygande fästning sågs tumla över ända och störta mot jorden; från någon av dem såg man fallskärmar slå ut, i andra följde besättningarna sina skepp i djupet, ur stånd atl hoppa. »Memphis Belle» var en film av sällsynt resning i sitt enkla, kärva berättande om hur del 138