Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Δ - δαιμονιώδης ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 δαιμονιώδης
Act. 19: 13 och πν. ακάθαρτα Act. 5: 16, 8: 7;
εχειν δαιμόνων 1. -a Mt. 11: 18 al., έχεις δ.
Joh. 7: 20 du har en cnd ande i dig (som gör
dig förryckt), hfre ock på flera ställen talas om
εκβάλλειν τα δ. ss. Mt. 7: 22 al, och att το δ,
εξέρχεται Mt. 17: 18 al. — Anm. Luther och
efter honom vår Sv. öfversättning återgifver detta
ord i plur. med djeflar. — Orätt; ty det fans
och finnes ej mer än en »djefvul».
δαιμονιώδης, ες (fgde) full af 1. lik δαιμ., djeflalik,
djefvulsk (s. härrör af onda andars inverkan) α.ύτη
ή σοφία εστίν επίγειος–-Jac. 3: 15 denna
vishet är jordisk (kommer icke från himlen),
sinnlig (härflytande från blotta ψοχή utan πνεύμα,
ur menniskans eget jag), djefvulsk (verkad af onda
andar i mskn) här märkes en climax in pejus.
δαίμων, ονος, ό, ή (eg. delare, utdelare af
menskliga skickelser af δαίω dela) Gud, ande; i N. T.
ond ande, djefvul = δαιμόνων; fkmr Mt. 8: 31 al.
δάχνω bita Gal. 5: 15 (bilden tagen af rofdjur, för
att beteckna en vild och häftig partifiendskap).
δάκρυ, υος, τό och brukligare δάχρυον, ου, τό, dat.
plur. δάχρυσι Lc. 7: 38 = δάκρυ ρ. α, lacryma,
tår Mc. 9: 24 al.
δακρύω, υσα (fgde) lacrymor, gråta, fälla tårar
Joh. 11: 35. *
δακτύλιος, ου, b (följ.) finger- 1. signetr;’^, ring;
en sådan signetring var i Österlandet den frie
mannens prydnad Lc. 15: 22.
δάχτυλος, ου, ό finger Mt. 23: 4 al., ου χινησαί τι
δα.κτύλω 1. c. icke vidröra ngt med ett finger,
icke taga det ringaste uti, icke använda ringaste
möda; utmärker äfven makt ό δ. του Θεού Lc.
11: 20.
Δα.λρ.ανουί)ά, ή indecl. Dalmanutha, en by nära
Magdala, inom hvars gebit den låg Mt. 8: 10 (jfr
15: 39). *
Δαλματία, ας, ή Dalmatia, en del af det Kom.
II-lyricum, kuststräcka vid Adriatiska hafvet emellan
floderna Titius och Drinus och de Beliske och
Scordiske bergen, söder om Liburnien, med
städerna Salona, Epidaurus, Lissus och andra. Titus
for dit 2 Tim. 4: 10. ’
δαμ.άζω 1. δαρ.ά.ω, ασα.; α.σμ.α.ΐ; domo, tämja,
kuf-va, öfverväldiga, styra Mc. 5: 4, Jac. 3: 8;
δαμάζεται xai δεδάμασται Jac. 3: 7 tämjes (kan
tämjas) och har blifvit tarad.
δάμαλις, εως, ή (se följ.) qviga Hebr. 9: 13; i
pro-fangr. äfn flicka.
Δανιήλ
Δά.μαρις, ιδος, ή (eg. muliercula af δά.μαρ, η
maka, gemål) Damaris, en fru i Athen, s. genom
Paulus omvändes till christendomen. Emedan hou
Act. 17: 34 nämnes bredvid Dionysius, har man,
dock utan tillräcklig grund, ansett henne för hans
hustru.
Δαμασκηνός, ή, όν (följ.) Damascenare, från
Damascus 2 Cor. 11: 32. *
Δαμασκός, ου, ή Damascus, gammal och
berömd stad i Syrien, hufvudstad i Syria (Aram)
Damascus, 400 stadier (— 6§ Sv. mil) ifrån
Medelhafvet, 6—8 dagsresor från Jerusalem, vid floden
Chrysorrhoas, på en vidsträckt angenäm slätt
nedanför Antilibanon (hfre den af Österländningarne
kallades: paradiset på jorden). Der bodde så
många Judar, att Nero kunde låta afrätta 10,000.
Från aldraäldsta tider var denna stad hufvudorten
för handeln emellan det främre och fjermare Asien.
Bekant i Evangeliska historien för Pauli
omvändelse och vistelse Act. 9 cap. al.
δα.μάω se δαμάζω.
Δάν, ό inclecl. (}~ domare) Dan, den 5:te af Jacobs
söner, med Bilha; fkmr ej vid slägternas 1.
stammarnes uppräknande Act. 7: 5—8, enligt somligas
tanka derför, att i stammen Dan afguderiet utbröt
och Jerobeams kalf upprestes (1 Beg. 12: 30),
enligt andra till följe af oriktig läsning af
.)lav-(ασση) st. Δάν.
δανείζω; εισάμην (följ.) lemna åt någon på ränta,
låna åt ngn Lc. 6: 34. 45; med. låta gifva sig
penningar på ränta, låna af ngn από τίνος Mt.
5: 42.
δάνειον, ου, τό (eg. adj. neutr. scil. αργύρων, af
δάνος, εος, τό gåfva, lån; jfr dan o = dono)
penningelån, skuld Mt. 18: 27.
δανειστής, οΰ, ό (δανείζω) utlånare, borgenär Lc.
7: 41. *
Δανιήλ1, ό indecl. Guds domare) Daniel, den
bekante Hebr. propheten i den chald.-persiska
perioden. Han härstammade från en förnäm (enligt
några konung Zedekias) slägt och kom ss.
yngling i Jojachim 3:djes regeringsår, vid Jerusalems
eröfring genom Nebucadnezar, jemte flera andra
Judæer till Chaldæen, hvarest han, i sällskap med
3 andra ynglingar af sin nation, under 3 års tid
förbereddes till kungl, tjenst, sedan han, enligt
Österländskt bruk, utbytt sitt namn mot det
Babyloniska Genom den lyckliga tyd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
