Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kär i min hustru. Dock menade jag att allt bränts bort.
Kriserna 1953 och 1954 hade kärleken klarat. Hennes historia i
Warszawa hade däremot varit en känslomässig ödeläggelse.
Och efter det att hon reste upp till Göteborg och visade att
hon inte ville vara hos mig brändes själva kärleken bort. Av de
känslorna var blott slagg kvar. Jag var urblåst som ett tomt
äggskal.
När jag kom hem till Orfila började Maj tala om det som
varit. Hon var i nionde månaden. Hon hade gått upp 18 kilo
och det var för mycket, lite äggvita hade hon också. Det spände
i buken och barnet sparkade så hon satt i underkjolen på huk
i sängen och läste läxan när jag kom in genom dörren. Så såg
hon på mig och sade:
- Jag förstår inte hur jag varit. Det är nästan som om jag
varit psykopat. Det var grymt av mig mot dig det jag gjorde i
Warszawa. Jag förstår ingenting. Nu när vi skulle få det barn
vi ville ha och hörde ihop för alltid.
Plötsligt blev jag kall inombords och vit av ilska. Jag
knuffade omkull henne.
- Slå mig inte, sade hon.
Jag slog henne inte riktigt men hon kunde inte ta sig upp
utan hjälp där hon låg.
- Den här gången har jag ingenting gjort, sade hon. Det är
orättvist av dig att vilja panga på mig. Pang, pang, pang! Du
kunde väl reagerat så när du verkligen haft orsak. Satt tydliga
gränser. Då hade det kunnat gå bättre för oss.
- Jag förutsatte att du var överens om de gränserna, sade jag
när jag lyfte upp henne.
Och då när jag såg på henne stor med barn i nionde
månaden var jag kär i henne och klok var hon också och förnuftig
när hon kritiserade vad jag skrev och jag åtrådde henne och
jag lyfte upp henne, kysste henne och vi låg med varandra. Fast
371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
