Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Kultur och frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nutidslifvet. Trycket af dem framträder allt mera
ohöljdt och direkt utan att mildras af ett
personligt medium.
Men associationstvånget låter också följa sig
i andra, om än icke så tydligt utpräglade riktningar.
Det visar sina starka spår öfverallt, där
samarbetet behärskar det individuella arbetet. Det visar
dem icke minst i vetenskapen och tankearbetet, som
samla och afgränsa sig i strängt slutna serier, som
undan för undan skola spisas med de enskildes små
försvinnande bidrag och där möjligheten att uträtta
något allt mer beror på villigheten att låta förbruka
sig utan att just vänta något för egen del. Ja,
arbetets opersonlighet är en fordran af denna moderna
Molok eller Djagernath, vi kalla kultur, som så
litet tar hänsyn till den arbetande själf, att ett
arbete, som anses ge ordentliga resultat, allt mindre
kan komma i fråga utan öfveransträngning. En
nutidsarbetare vill man knappast låta gälla utan
att hans arbete innebär ett uttaladt förakt för
trefnad, hälsa och lif. Det gamla ordet om arbetet
såsom befordrande hälsa börjar på att komma på
efterkälken om erfarenheten — åtminstone i fråga om
det, som företrädesvis utföres med hjärnan.
När den moderna människan dekreterade, att de
historiska personlighetsmakterna hade upphört att
regera, trodde hon sig slå sitt stora slag i frihetens
namn. Men i stället frambesvor hon en naturmakt,
som satte sig i historiens högsäte och grep den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
