Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Kvinnan och äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 na
2
1
1
MENNISKAN 181
månggifte eller, rättare, flerkvinneri är rådande hos de flesta öfriga
nationer på jorden.
Vanligtvis är detta flergifte sådant, att mannen får taga sig ett
obegränsadt eller, såsom hos kineserna, blott ett bestämdt antal
hustrur, hvilka han ofta efter behag kan afskeda eller behålla, ehuru
vissa folk äfven härutinnan hafva sina lagbestämmelser. Endast hos
tibetanerna och några få tatariska folkslag finnes polyandri i det att
en kvinna har flera män, som äro bröder. Äldsta brodern väljer, och
kvinnan måste vara hustru för hela brodersfamiljen.
Flerkvinneriet har varit rådande hos hvarje folk från den gråaste
forntid och existerade hos alla forntidens mest civiliserade nationer,
kaldeer, perser, araber, fenicier, hebreer och egypter, utan ringaste
undantag. Och om än ett slags engifte existerade hos grekerna, så
var dock konkubinatet och hetärlefnaden så allmän och hvardaglig,
att den nära nog kan betraktas som ett flergifte i det helleniska
samfundslifvet. ;
Men då Greklands fria kvinnor, hvilka ensamma hade arfsrätt och
som derför kommo att utgöra de egentliga husmödrarna, synas i
bildning och intelligens hafva varit mer underordnade, så framstå deremot
flera bland hetärerna icke blott genom sin skönhet och sina förföriska
behag, utan i vitter bildning och civilisation såsom sin tids yppersta
kvinnor. Och hvarken hos romarne, der äktenskap till och med fick
ingås emellan halfsyskon, eller hos de nordliga Europas dåvarande
barbariska folk, galler, germaner, britter och skandinaver, var
engiftet en allmänt antagen sed,ännu mindre någon laglig nödvändighet.
I Österlandet öfvergick månggiftet till ett slags lyx, i det att rika
eller högt uppsatta personer samlade sig flera tusen kvinnor, och då
mannen fordrade trohet af kvinnan, uppstod det barbariska bruket
att inspärra och bevaka dem, såsom man ännu ser i de österländska
fursteseraljerna.
Denna kvinnolyx har uppenbarat sig redan i äldre dagar och är
bekant från sjelfve den vise Salomos historia.
I vesterländerna deremot fann man sig ofta belåten med en och
hade sällan mer än några få kvinnor i sin husliga familjekrets. I
dessa flergiften betraktades vanligen alltid någon kvinna, den först
antagna eller den mest älskade, såsom husmoder och för mer än de
andra, hvilka snarast voro att anse såsom hennes tjenarinnor eller
husliga medhjelperskor.
Men då judarne efter babyloniska fångenskapen kommit i så arma
och politiskt betryckta omständigheter, att flergifte nära nog blef dem
en ekonomisk omöjlighet, så tog man sig mestadels blott en hustru.
Detta bruk, som var allmänt vid kristendomens uppträdande, kom
också att göra sig gällande som antagen sed hos de första kristna samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
