Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Kvinnan och äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 MENNISKAN
bestämdes tid efter annan hos dem såsom lag och ett allmänt erkändt
sedebud.
Slutligen förklarade man ogifta tillståndet vara bättre och Gudi mer
behagligt än könsföreningar, hvarvid man trodde sig kunna förvärfva
himmelriket genom coelibat och så kallad renlefnad*). Och klosterna,
dit man tog sin tillflykt af religiös öfverspändhet, eller der mången
inspärrades af onaturliga målsmåän, kunde, då ett sådant lif är något
naturvidrigt, icke i längden förblifva hvad stiftarne åsyftat, utan
blefvo så småningom verkliga nästen för alla slags utsväfningar.
Engiftet åär för den skull ingalunda en frukt af civilisationen, utan
har från början uppkommit af en ren ekonomisk nödvändighet. Något
annat kan icke heller förekomma i alla de arma och betryckta länder,
der mannen knappast kan försörja en, långt mindre flera hustrur, och
der mången man icke ens kan gifta sig i brist på utkomst och
tillräckliga försörjningsmedel.
Såsom stöd för flergiftet har man anfört, att naturen härtill liksom
velat gifva en hänvisning derigenom, att flera kvinkön årligen tros
födas än mankön, och att den återstod af kvinnor, som för den skull
måste förblifva ogift, då männernas antal omöjligen räcker till, skulle
härigenom helt och hållet blifva ändamålslös på jorden. Detta faktum
lär dock kunna kestridas: man anser det numera vara bevisadt, att
fler gossebarn födas än motsvarande antal flickor, dock är redan efter
första året förhållandet det motsatta,på grund af den större
dödligheten bland gossarna. Engiftet synes också vara det mest naturliga och
följaktligen äfven mest rätta,under förutsättning, att man, hvad dock
hittills icke skett, erkänner kvinnan vara lika mycket menniska som
mannen och berättigad till lika medborgerliga och menskliga
förmåner som han.
*) Denna på kristendomen inplantade i Nya Testamentet omnämda
åsigt, der det talas om dem, som snöpt sig sjelfve, d. v. s. afhålla sig
från könsumgänge, för himmelrikets skull, har sitt upphof från den
judiska esséersekten. Också var det ej ovanligt att man lät försätta
sig uti ett dylikt snöpningstillstånd och detta äfven i en senare tid,
såsom fallet var med den filosofiskt bildade kyrkofadern Origenes
(† 254). Sjelfva äktenskapet var från kristendomens början endast
en koncession, en tillåtelse för menniskohjertats hårdhets skull, samt
ogifta tillståndet i hög grad att föredraga. Så betraktas det hos
Paulus, och sedermera ansågs det för ett brott att träda i äktenskap eller
hafva könsumgänge, framför allt att gifta sig mer än en gång och med
mer än en enda person. Deraf uppkom den åsigten att de andliga
framför allt skulle lefva ogifta och obesmittade af verlden. Det tyckes
dock alltid kunna sättas i fråga, huruvida ej äktenskapet eller könens
inbördes förhållande i äktenskapligt hänseende är en naturlig
inrättning, som icke har att göra hvarken med kristendomen eller med
religionen i allmänhet, åtminstone tyckes det icke stå i något slags sam-
band med det egentliga troslifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
