- Project Runeberg -  Menniskan : hennes uppkomst, hennes lif och hennes bestämmelse ur naturhistorisk synpunkt betraktade /
206

(1896) [MARC] Author: Nils Lilja With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Uppfostringsverket och budorden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

206 MENNISKAN

dylik inkräåktning måste anses stridande mot folkrätten i allmänhet.

Att älska och följaktligen äfven att ära fader och moder, är ett af
naturens ädlaste moralbud, ehuru detta endast gäller föräldrar och
dem, som i deras ställe äro, men kan ej rimligtvis utsträckas till lärare,
husbönder, öfverhet och förmän, hvilka man endast är skyldig lydnad
och hörsamhet, så långt som samhällslagarna föreskrifva.

“Du skall icke dräpa, ” heter det utan vidare uttydning. Hvarken
dig sjelf eller andra är naturligtvis meningen. Men i evangeliet heter
det, att den, som blott förtörnas på sin broder, han skall vara skyldig
under domen, och att man skall vara sin trätobroder benägen till
vänskap snart, så att sjelfva hatet är ett brott emot detta bud, enligt
kristendomens föreskrifter. Men ar dråp för den enskilde förbjudet,
så måste det äfvensvara det för staten och maktens handhafvare
hvarför dödsstraff är ett barbari. Staten har rätt att göra hvarje freds.
störare oskadlig för samhället; men lifvet deremot äger ingen
mensklig makt att beröfva någon, utan genom våld, och våld är aldrig
menniskorätt. Ännu mer måste krig vara förbjudna, som ej äro annat än
menniskoslagt i stort och så mycket mer barbariska, som de mot
hvarandra uppstälda härarna aldrig gjort hvarandra något ondt eller äro
personliga ovänner.
Scoldaten är den ömkligaste af alla menniskor, ty han är endast en

maskin, han måste blindt lyda. Om den röst, som befaller honom,
är mensklig eller omensklig, det angår honom icke, han måste blott
hörsamma den. Derför äro också tapperhet och ära på slagfältet
ingenting annat än ett uttryck för öfversittarlynne, då den sanna äran

och modet är att vara ödmjuk, kärleksrik och god emot alla samt att ;
visa sig som en man under lifvets pröfningar. Uppfinningen af legda
härar, hvilka folket föder och underhåller med sitt anletes svett, är
en af maktens och allenastyrandets bästa inrättningar för att hålla
friheten inom sina gränser och folket i schack, om det börjar mucka
och vill hafva några flera rättigheter erkända än man af gunst och
nåd beviljat det. Och krigen i verlden skola ej upphöra, förrän de
antingen göras så kostsamma, att de med detsamma blifva omöjliga,
eller då folken blifvit så upplysta, att ingen mer låter lega sig till
skarprättareyrket. *) Helt annat är ett försvar för fäderneslandet mot
främmande makters inbrytande, då man strider för sitt hem, för
frihet och sitt sjelfbestånd. Till ett sådant sjelfförsvar måste alla

*) Att bedja Gud “bevara krigsmakten till lands och vatten” eller
anropa honom i krigstider om hjelp till seger, är detta icke ungefär
detsamma som att bedja honom bevara alla landets knölpåkar och
deras handhafvare eller att han ville förläna oss kraft att rätt duktigt
kunna prygla upp eller till och med massakrera våra personliga
ovänner? Och månne allt dylikt icke är ett hån och en hädelse emot
kristendomens kärlekslära?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 31 22:12:55 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/menniskan/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free