Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Åkerbruket och trädgårdsodlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENNISKAN 321.
amnen synes verka fördelaktigt på kroppens välbefinnande och vara
ett nödvändigt retningsmedel under lifvet utvecklingar. *)
Detta alkohol finnes så väl i vinet som i sädeskornet, i rotväxten
som i fruktsorterna, på samma sätt som man har morfin i opium och
stryknin i räfkakorna, hvilka senare ämnen äro de förskräckligaste
och mest förstörande gifter, men dock i vissa sammansättningar
utgöra kraftiga läkemedel.
På samma sätt innehålla gräsens strå ej blott sitt socker och sitt
stärkelseämne, utan äfven kisel eller kiselsyra och andra, såsom man
tycker, mindre närande beståndsdelar, men hvilka sannolikt äro af
stor vigt för de gräsätande djurens välbefinnande. Och det är
sannolikt en mer än vanlig kiselhalt, som gör, att det stora teakträdet
från östra Asiens skogar är battre till skeppsvirke än något annat träd
derigenom att det bättre motstår förruttnelse i de varmare hafven. **)
Då åkerbrukskemien meddelar underrättelser om växternas
beståndsdelar och de ämnen, som hvarje växtslag för sig behöfver till sin näring
ur jorden, så hafva kemisterna äfvenledes på grund deraf indelat våra
sädesslag och åkerväxter i vissa klasser till följd af de grundämnen,
som hos hvardera äro de särskildt öfvervägande beståndsdelarna.
Efter Liebig är denna indelning hufvudsakligast följande: a)
kaliväxter, som i betydlig mängd innehålla lösliga alkaliska salter; hit
höra mollorna, malörten, betorna, rofvan, moroten, potatisroten och
majsen; b) kiselväxter, i hvilka kiseljorden äar öfvervägande, och
hvartill höra så väl gräsen i allmänhet som våra vanliga sädesslag af hvete,
*) Gifterna äro antingen frätande, såsom alkohol och de flesta
metallsalterna, synnerligast arsenik kvicksilfver m. fl., eller narkotiska
och döfvande, som opium och en stor del växtgifter. En del
mjölksaftiga växter äro mycket giftiga, helst bland umbellater,
euphorbiaceer, urticeer, ranunculaceer, solanaceer, apocyneer m. fl. I Europa
har man Ranunculus Thora, i Asien upasgiftet af Antiaris toxicaria
och Strychnos Tinte, Ignatia, Nirbisia Bisma m. fl., i Afrika
euphorbiaceer, i södra Amerika det starka giftträdet Hippomane Mancinella,
i norra Amerika Rhus venenata och andra, hvarmed de vilda
folkslagen förgifta sina pilar. De animaliska gifterna äro dels sådana som
normalt alstras inom djuret sjelf och som tillhöra dess natur samt
spridas genom bett och styng, såsom ormgift, bi- och getinggift,
skorpiongift m. fl. Dessa gifter verka i proportion till den mängd som
erhålles deraf. Dels äro de animaliska gifterna såddana som uppkomma
såsom sjuklighet och äro kontagiösa samt förstöra organismen, såsom
koppgiftet, rabies och syfilitiska giftet m. fl. Haär beror det ej på
kvantiteten af det gift som erhålles, emedan äfven det minsta gift
åstadkommer lika stora förgiftningar. Dessa gifter härröra af
infusorier eller skadliga små organismer i luften eller vätska, som
afsöndras från ett sår.
**) Ett latt lager af kisel finnes hos trädens och buskarnas grenar
och bark, hvilket i våra länder hindrar dem att bortfrysa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
