Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. De saligas öar och blickar åt evigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENNISKA N 443
sjelf och om hela den oändliga stjernerymden, uti hvilken allt går
framåt till en fortfarande fullkomning. Det kan således ej vara någon
hastig omstörtning, någon förstöring, vare sig genom eld, vatten,
söndersprängning eller gasupplösning, som fullbordar den fortsatta
utvecklingen, utan tvärtom endast denna utvecklingens långsamt
skeende och jemna gång som åstadkommer hela skapelsens slutliga
idealisering. Och då Gud är gränslös, så är denna utveckling äfven
gränslös, den måste, så vidt vi kunna sluta till, fortfara i evighet.
Det är för menniskan omöjligt att veta huru dessa utvecklingar
komma att blifva, men det måste dock vara klart och tydligt att
jorden och allt hvad uppå henne är, menniskan inberäknad, efter
millioner sinom millioner år är vida skönare och fullkomligare än i våra
dagar. Naturen kan aldrig uttömmas och menniskans bildningsmedel
taga aldrig slut, emedan Gud är oändlig, och Gud är inneboende i
naturen och menniskan lika mycket efter millioner årtusenden som i
närvarande stund. Slägte efter slägte skall gå bort för att fulländas
i andra rymder, men slägte efter slägte skall äfven stiga i fulländ.
ning här på jorden, och någon yttersta dag eller någon
verldsförstöring kommer aldrig att ske.
Krigare från Söderhafsöarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
