Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Den nysvenska tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ansa RR FRAME RAN RS NEG OK RS RE SSREREAA Sr
ja ARN + Vv sy HA je & dä 1 6 Ål ; Fr
28 " MODERSMÅLET.
alla börja uttalas med blott /j. Afven 1 detta fall se vi det
allmänna stafningssåttet återgifva det forna uttalet.
Beträffande själfva skrifsättet nämna vi, att den nya
bokstafven å allt från början af reformationen kommer i
fullt bruk. I afseende på formen visar språket ett allt-
jämt fortgående närmande till vårt nuvarande böjningssätt.
På 1500-talet och äfven senare förekomma väl ännu en
mängd forna böjningsformer, men man kan lätt läsa så att
säga mellan raderna, att de ej ägde några rötter i språk-
känslan. Man hörde dem ännu i minnet, ty de hade så
nyligen upphört att höras, men man visste ej längre rätt
hvart de hörde. Däraf följde ock, att man ej sällan an-
vände dem på ett mot det forna språkets böjningslagar
stridande sätt. I fornsvenskan hette det t. ex. annar man
(en annan man), men annor kvinna. Man tyckte då, att
man äfven kunde säga annor man, hvilket talesätt vi än i
dag äga kvar. |
Bland böjningsförändringarna under detta tidsskede
anföra vi, att det nu blef allmän regel, att mellan t. ex.
gossen och gossens under alla förhållanden begreppsskill-
naden uttrycktes blott genom tillägg af s. Det hette
fordom ett rike — flera rike, men nu börja ändelserna -er
och -en tillfogas för att utmärka flertalsformen, sålunda ett
fängelse — Hera fängelser, ett rike — Hera riken. Form-
skillnaden vi klyfvom — de klyfva upphör, i det att man nu
också säger vi klyfva. Andelsen -om ha vi numera blott
kvar i uppmaningssatser såsom t. ex. hörom! och äfven i
denna ställning använda vi den endast vid mer högtidliga
tillfällen. På Gustaf Vasas tid blir böjningstypen bo—bodde
—bott, fly>flydde—flytt (i ovårdat språk nu äfven be—bedde
—bett) först allmänt genomförd. I äldre fornsvenska hette
det boa—bode—bot 0. 8. v. BSubjekt och objekt få nu samma
form såsom t. ex. vind, klocka (jämför ofvan vinder—vind,
klocka— klocko). En skillnad i formen mellan dessa begrepp
finnes från denna tid kvar blott i orden jag —mig, du—dig,
vi—0ss, I—eder, han—honom, hon— henne, de—dem. Det
ännu omstridda tilltalsordet »i är redan i allmänt bruk
omkring 1650. ;
Genom reformationen och Sverges inblandning i den
allmänna europeiska politiken allt från 90-åriga kriget
kom vårt folk i en långt närmare beröring med det öfriga
Europa än förut. En naturlig följd häraf var, att vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
