Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Den nysvenska tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYSVENSKA TIDEN. 32
Ur fru Lenngrens dikt «(Gubben Didrik":
"Allt som matronan fick ister kring magen,
snäste hon gubben och skärpade lagen,
tillade honom mång lyten och lack (= fel, jämför belacka).
Didrik bara teg och drack.
Vi vilja särskilt påpeka, att den fornsvenska formen
Oo
fräs af Bellman användes på ett fullkomligt ny-nysvenskt
sätt, lika som vi nu säga, fastän vi ej få skrifva, vi band.
De ljudförändringar, som under detta vårt språks sista
skede inträffat, äro ej synnerligen många. De viktigaste
äro, att förbindelserna lj och hv nu i uttalet öfvergå till /
och v (ljuf, hvila 0.8. v.), att det forna d-ljudet nu i alla ställ-
ningar blifvit .d; och att efter g och k hvarje omedelbart
följande j försvinner, så att t. ex. byggja blir bygga, tryckja
blir trycka 0. 8. V. En mycket viktig ljudförändring vilja
vi ock här nämna, ehuru densamma åtminstone i vissa
trakter torde börjat inträda redan under den yngre forn-
svenska tiden. Vi mena vårt nu allmänt brukliga uttal
af förbindelserna rt, rd, in och 7s, där vi nu ej utsäga
något r, utan blott /, d, n och s, men med tungspetsen
något höjd. Vi finna detta lätt, om vi jämföra följande
ord: jag hade bort göra det — göra bot och bättring; ett
matbord — en salubod; ett kyrktorn — en låg ton; en gärs
(en sorts fisk) — många feta gäss. När denna ljudförän-
dring inträffade, är ej så lätt att bestämma, men vi kunna
med säkerhet säga att åtminstone under detta tidevarf
den blifvit fullt genomförd.
Böjningen förenklas allt mer, och de sista resterna af
den specielt forntida formbildningen försvinna, med undan-
tag naturligtvis af stelnade arkaismer. Flertalsändelsen -z
i ord af typen rike, snöre och snart äfven i ord af typen
bo, spö blir nu allmän. Ända till medlet af 1700-talet
tyckes böjningen barnet —barnsens varit ganska vanlig, men
efter denna tid får formen barnets fullt burskap. I forn-
svenskan hade vi böjningen jag njuter — jag nöt — Vi nuto.
Vid denna tids början blir vår nuvarande böjning jag
njuter — jag möt — vi njöto genomförd. I det hela kunna
vi säga, att med detta tidsskifte är nysvenskans långsamma
uppfostran afslutad. De modärna tendenser, som under
århundraden kämpat mot de forntida allt mer kraftlösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
