Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Moralens fyra utvecklingsskeden - 5. Den djuriska moralen - A. Människolifvets värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 MORALENS UTVECKLING.
Till utgångspunkt vid bedömandet af hvarje moraliskt
skede måste man tvärtom taga /fertalets seder, de vanliga
företeelserna, icke ytterligheter i vare sig det goda eller
onda. Det blir sålunda icke de finare skiftningarna i den
moraliska utvecklingen utan endast några få, väsentliga
drag, som i det följande komma att framhållas för att ut-
märka skillnaderna mellan den djuriska, den vida, den
barbariska och den industriella moralens skeden. Dessa
hufvuddrag äro: männmiskolifvets värde, de svagas behandling,
förhållandet mellan könen, aktning för äganderätten samt altru-
ismen i allmänhet och pliktkänslan gent emot den rådande
moralen.
bd. Den djuriska moralen.
ÅA. Människolifvets värde.
Den djuriska moralen vet intet om aktning för människo-
lifvet. För att stilla sin hunger efter kött och till-
godose sitt begär efter läckerheter, äta människorna hvar-
andra. Hos alla kannibaler anses ungt kvinnokött som
mest välsmakande. Och innan hustrun hunnit bli gammal
och seg uppätes hon därför ofta; stundom får hon själf tända
elden, öfver hvilken hon sedan anrättas. Bekant är historien
om vilden, som af en missionär erhållit besked, att han ej
kunde bli döpt, så länge han lefde i tvegifte. Om ett par
dagar meddelade vilden, att detta hinder nu var undanröjt,
ty han hade ätit upp den ena hustrun! Föräldrarna upp-
ätas, då de åldras, af barnen, och icke sällan äta föräl-
drarna sina egna barn. AÅAfven om modern gråter, då
fadern dödar barnet, lugnar hon sig vanligen, ifall hon får
sin "lagliga" del, barnets hufvud, att gnaga på. I Australien,
på Nya Seeland och Stilla hafvets öar, där människoätandet
ännu delvis kvarlefver, är kriget sällan annat än människo-
jakt. Man äter sitt nedlagda byte på själfva slagfältet
eller tar hem det, göder det och slaktar det sedan vid
något festligt tillfälle. Man undervisar ungdomen huru
den på ett "passande" sätt skall stycka och äta en män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
