Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Den djuriska moralen - A. Människolifvets värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN DJURISKA MORALEN. 13
niska. Hämdlusten och den föreställningen att man kan
tillägna sig fiendens styrka och mod genom att äta hans
kött medverka att bevara kannibalismen, äfven där det
finnes godt om annan köttföda. Fåfängan öfvar ock sitt
inflytande; så t. ex. berättar en resande om en man, som
åt sin hustru blott för att bli omtalad som en duktig per-
sonlighet. Där tillförseln på människovildt var jämförelse-
vis ringa, förbehöll man i fredstid denna läckerhet åt
höfdingarna — hvilka dessutom alltid ha rätten till de
bästa bitarna. Det öfriga folket kunde blott under krigstid
erhålla denna njutning, och kvinnorna förbjödos helt och
hållet att taga del i dessa måltider. När människoätandet
i dess hvardagliga form småningom upphör, stannar det
länge kvar som religiöst bruk; människooffren till gudarna
äro ett bland uttrycken för tron, att gudarna också älskade
människokött. Sägnerna om Abrahams offrande af sin son
Isak och grekernas af Ifigenia, hvilka båda offer först voro
befallda af gudarna, men sedan hindrades genom gudomligt
ingripande, bevisa att vid det skedet ett nytt rättsmedvetande
höll på att arbeta sig fram, ett medvetande, hvilket för-
dömde människooffer. I åtskilliga religioner, äfven den
kristna, finnas föreställningar och bruk, som stå i ett, nu
undanskymt, sammanhang med detta tidiga utvecklings-
skede. Ej blott som religiöst bruk utan ock som en straff-
bestämmelse har människoätandet fortlefvat hos ganska högt
utvecklade folk. På Sumatra t. ex. dömas äktenskaps-
brytare och tjufvar till att ätas. Och äfven hos vår tids
kulturfolk finner man att människoätandet tillgripes vid hun-
gersnöd; t. ex. af strandade europeiska skeppsbesättningar. 2)
De trakter, där kannibalismen visar sig svårast att ut-
rota, hafva varit sådana, där (som t. ex. på Nya Seeland)
naturen endast frambringar ett ringa antal af däggdjur
och saftiga frukter. I de trakter däremot, hvarest annan
riklig köttföda finnes, aftager kannibalismen genom många
samvärkande inflytanden. Det kraftigaste har troligen
varit nyssnämda förbud för kvinnor att äta människo-
kött, emedan männen velat förbehålla sig ensamma
denna njutning. Förbudet har uppehållits t. o. m. genom
dödsstraff, och fruktan har sålunda småningom hos kvinnan
”) Under medeltidens hungerperioder torgfördes stundom människo-
kött; efter 30-åriga kriget fann man röfvarband kring kittlar med
kokande människokroppar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
