Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Den djuriska moralen - A. Människolifvets värde - B. De svagas behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ER
kd
Ål
|
3
i
|
16 MORALENS UTVECKLING.
alstrat en instinktiv motvilja för detta födoämne, medan
hon tvärtom, där intet sådant förbud varit gällande, med
god smak delar de rysliga måltiderna t. ex. på Nya See-
land. Sedan människoätandet på nyssnämda sätt blifvit
motbjudande för kvinnorna, utvecklades också småningom
hos barnen mödrarnes motvilja för människoätandet. Detta
är ett af de många fall i moralens utvecklingshistoria, där
själfviskheten hos ena delen af mänskligheten varit en af
orsakerna till en sedlig känslas uppvaknande hos den andra
delen.
B. De svagas behandling.
Ej blott genom kannibalism, utan äfven på många
andra sätt visar sig under det djuriska skedet missaktnin-
gen för människolifvet. Det finnes intet samhälleligt skydd
för den svagare; dråp är en enskild angelägenhet, och en
hvar bärgar sitt lif blott i mån af sin förmåga att värja
det — hvadan också de gamla och sjuka, kvinnor och barn
äro i de starkares våld. |
Ett oupphörligt krigstillstånd råder; vilddjursbegäret
att döda, att besegra sina medtäflare, att äta människo-
kött underhåller detta tillstånd, och ur detsamma födes den
uppfattningen, att det är en ära att följas af många slagna
fiender in i det andra lifvet. Våra nordiska fäders be-
grepp om Valhalls fröjder — där kämpen fortsatte lifvets
strider — liknar alldeles det, som ännu fortlefver hos öbon på
Viti"), hvilken sörjer, när han icke kan framträda för
gudarna följd af nog många "goda gärningar", d. v. 8.
dödade fiender! MHälst slaktas fångarna under marter, och
äfven sedan människoätandet upphört, fortsättes själfva detta
pinande som ett älsklingsnöje; ofta släppas fångarna lösa
för att hetsas till döds, alldeles så som vildens europeiska
broder roar sig med att hetsa sitt instängda villebråd i
sina jaktparker!
Och är väl i aktning för människolifvet monarken,
som afskickar sina segertelegram efter en "lycklig" drabb-
ning, väsentligt skild från indianen, som med stolthet för-
täljer att han har 500 skalper af fiender, från hvilka han
befriat sitt folk?
") Med orätt kallas Viti-öarna (tillhörande Polynesien) för Fijiöarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
