Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Den djuriska moralen - B. De svagas behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN DJURISKA MORALEN. il
Till den djuriska moralens krigsseder hör ock ett
fullständigt nedgörande af fiendens gubbar, kvinnor och
barn. Först småningom börjar man inskränka dessa all-
männa blodbad, dels genom envigeskamp mellan några
utvalda kämpar, dels genom att upprätta med religiös hälgd
omgifna skyddsplatser (asyler). Sålunda fick hos greken
den flyende fienden skydd vid husets härd eller vid templets
altare, och en motsvarighet till detta har man funnit i
våra dagar t. ex. hos vildarna på Sandwichsöarna.
Européens eröfringsfärder till Amerika, hans nutida
"civilisatoriska" expeditioner till Asien och Afrika och hans
krig, sådana de fördes ännu i början af århundradet, visa
oss icke någon synnerligen skarp gräns mellan den djuriska
vildens och européens moral i fråga om aktningen för
människolifvet, när eröfring och krig bragt hans likar i
havs våld.
Under människans tidigaste utvecklingsskeden, då
kampen för tillvaron är hård, tillgången på födoämnen
knapp, blir den svage endast en börda för den starkare,
som denne snarast möjligt söker befria sig från. I Nya
Kaledonien blir den, som ej orkat äta på 3 dagar, van-
ligen ihjälslagen, och de åldriga begrafvas lefvande, ofta
utan att man förut gjort sig mödan att slå ihjäl dem.
På Sumatra åt en folkstam sina gamla föräldrar under
den tid af året, när saltet var billigt och citronerna mogna.
De gamla stego upp i ett träd, barnen skakade trädet
under sången: "Frukten är mogen, tiden är inne"; de
gamla stego ned, slaktades och åtos med salt och citron.
På Viti var föräldramord för ej länge sedan rent af en
religiös plikt! Enligt den religiösa föreställningen därstädes
skulle man komma till det andra lifvet alldeles i samma
tillstånd, som man lämnat detta. Det var därför barnens
uppgift att befordra sina föräldrar till evigheten, innan de
blifvit allt för orkeslösa. Familjen följde den gamle till
grafven, man tog ett hjärtligt afsked, strypte sedan åldrin-
gen samt begrof honom högtidligt. Viti-bons pliktkänsla
var i detta afseende lika befallande som européens är det i
alldeles motsatt rikning. Buschmännen låta vilddjuren äta
upp de gamle; andra folk åter lämna dem att svälta ihjäl;
sådan var lapparnas och är ännu eskimåernas sed.
Hvad vården om afkomman angår, så är den djuriska
människans moral i regeln djurens underlägsen. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
