Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Den djuriska moralen - B. De svagas behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
4
£
-
LI
SR
’’-
4
; j
| |
i
7 DRAR SAFE NRERI RT TIS (RS ;
€
MORALENS UTVECKLING. 2
detta beror åter på människans öfverlägsna förmåga att
beräkna villkoren för seger i kampen för tillvaron. För
människan liksom för djuret äro själfbevarelsedriften och
könsdriften de två starkaste drifkrafterna. Släktbevarelse-
driftens andra beståndsdel, kärleken till afkomman, kan
lätt råka i strid med själfbevarelsedriften, och då segrar
denna senare oftare hos den om lifskampens svårigheter
mera medvetna människan än hos djuret. Under de tidiga
skeden, om hvilka vi nu tala, lefde alla i umbäranden och
faror. Vården om afkomman innebar under dessa för-
hållanden så mycken möda, att man kan förstå att ego-
ismen i nödens stund segrade, ehuru ej utan strid, — och
att barnen offrades för det egna jaget. .
Ju lägre en folkstam står i utveckling, och ju värn-
lösare den därför är i kampen för tillvaron, desto vanligare
äro barnamord. I Tasmanien mörda föräldrarna vanligen
de 3—4 första barnen, i synnerhet om de äro flickor, och
sker ej detta strax efter födseln, så utföres det i regeln
när krig utbryter. Att vildarna i häftighet slå ihjäl sina
barn är också mycket vanligt. Sålunda såg en resande i
Eldslandet en far krossa sitt barn mot klippan, emedan
barnet stött omkull en äggkorg — ett kraftigare uttryck
af samma råhet, som kommer européerna att med stryk
öfverfalla sina barn vid liknande tillfällen.
Medan den moraliskt outvecklade människan sällan är
i stånd att behärska sig, är vilden detta endast i de fall,
där en lång erfarenhet om tygellöshetens följder gjort
själfbehärskning till hans "andra natur". Den primitiva
människans andliga lif är en rad af enkla impulser, hvilka
sällan tyglas af yttre hänsyn eller hämmas af några inre
motvärkande rörelser; därför följer handlingen blixtsnabbt
driften. :
Att vildarna därjämte utan tvekan döda de vanskapliga
barnen och att barnamord är eller varit lagstadgat på
sådana öar i Stilla hafvet, där födoämnenas mängd varit
begränsad — detta allt är sakförhållanden af hvilka man
skulle tycka sig berättigad att sluta till frånvaron af all
föräldrakärlek hos vildarna. Men moderskärleken är så
djupt rotad i naturen, att de tasmaniska kvinnorna, som
beröfvas sina barn, skaffa sig ersättning genom att ägna
sina ömma omsorger åt små hundar. Och ej ens på Sand-
wichsöarna — där den kvinna, som försummade plikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
