Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Den djuriska moralen - E. Altruism och pliktkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN DJURISKA MORALEN. 27
all sin ursprungliga råhet, dock i någon mån vara värk-
samt i altruistisk riktning. Senare än altruismen hos för-
äldrarna, hos stammedlemmarna, hos makarna, utvecklar
sig altruismen 1 barnens känsla för föräldrarna. Endast
de handlingar, som genom smärtsamma eller angenäma
följder inprägla sig i medvetandet, omdana, som vi sett,
detta till varaktiga känslor. Och när barnen börja bli
medvetna, när de kunna reda sig själfva, lämnar den
primitiva människan dem också åt sig själfva. Könsför-
hållandets tygellöshet gör ett familjelif enligt våra begrepp
för dem okänt. Barnen se modern misshandlas af fadern och
följa snart hans föredöme. Ett utöfver de späda åren fort-
satt ömhetsförhållande från föräldrarnes sida gent emot bar-
nen hör på denna odlingsgrad till undantagen. Därför bli
äfven de motsvarande känslorna hos barnen länge outveck-
lade. Undantag finnas dock i detta som i andra afseenden.
Man kan få se drag af äkta altruism hos vildar, t. ex.
se dem ädelmodigt blottställa sitt eget lif, visa en rörande
tillgifvenhet och tacksamhet o. s. v. — allt drag, hvilka,
såsom vi veta, man kan finna äfven hos de högre djuren.
Men man kan icke lita på dessa känslor, i synnerhet ej
hos vilden; de äro både oberäkneliga och sällsynta. Från-
varon af hvad vi kalla "humanitet”" — mänsklighet — är
ju just det utmärkande för den djuriska moralen.
Den starkes rätt är all rätt; men ur detta den starkes
egoistiska sätt att göra sin rätt gällande spira dock, som
vi sett, de vanor hos de svagare, ur hvilka sedan vissa
sedliga begrepp utveckla sig. Af fruktan framkallas en
viss sfjälfbehärskning. "Ur själfva våldet uppstår en första
dunkel aning om rättvisa; ty själfbevarelsedriftens impuls,
att gälda slag med slag, gör slutligen vedergällningens be-
grepp till ett af de i naturen djupast rotade. Den star-
kares, genom minga tilldragelser visade, förmåga att göra
sin vilja gällande, skapar småningom hos de svagare böjel-
sen att frivilligt underordna sig hans vilja. Ölydnaden är
så farlig, att gagnet af lydnaden blir den instinkt, som i
vildens dunkla pliktmedvetande varder mest befallande;
och detta alldeles oberoende af arten af de befallningar,
som han har att efterkomma. Han tänker icke öfver det
rätta eller orätta i saken själf; han lyder "blindt’. Moralens
första bud" blir således: Lyd höfdingen i allt och alltid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
