Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Den djuriska moralen - E. Altruism och pliktkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 MÖRALENS UTVECKLING.
Hans andra bud är: Stjäl icke dina stamförvanters
egendom (till hvilken hör deras kvinnor).
Hans tredje bud lyder: Dräp icke, om du ej däraf har
ett gagn, som motsvarar den fara du själf löper.
Hur ytterst enkel och rå denna moral än må synas,
så är den dock det frö, hvarur all högre moral utvecklat
sig; ty den tvingar människan till en viss grad af under-
ordnande under andras kraf — och är således en början
till altruism. Men detta underordnande står i samband
med hennes erfarenheter af det för henne själf obehagliga
eller angenäma; således framkallar det äfven en utveckling
af den sunda egoism hos individen, hvilken är lika oum-
bärlig för mänsklighetens utveckling som altruismen.
På detta sätt måste man tänka sig att pliktkänslan
uppstått. Först af allt uppfattas — ehuru omedvetet — som
individens "plikt" att undvika det för honom skadliga och
göra det för honom gagnande; men som detta urval ofta
bringar individen i sammanstötning med audra, lär sig
individen småningom, att det för honom skadliga också
ofta är det för andra skadliga och det för honom gag-
nande också ofta är det för andra nyttiga. Och denna
på erfarenheten grundade pliktkänsla får ökad styrka
genom de straff, som följa, när individen icke lyder plikt-
känslans maning.
Och som de individer, hvilka på intet sätt låta böja
sig under denna första enkla pliktkänsla, vanligen duka
under, blir det genom ett slags omedvetet «sarval’ de
mera bildbara, de som bäst tillgodogöra sig erfarenheten,
hvilka fortlefva och fortplanta släktet samt inprägla sina
pliktbegrepp hos nästa släktled.
Icke blott hos den primitiva människan, äfven hos
kulturmänniskan är begreppet om plikten ofta mycket obe-
stämt, på samma gång som själfva pliktkänslan kan vara.
mycket stark. Hos kulturmänniskan finnas visserligen
några till värklig instinkt blifna moralbegrepp. Det
mycket betecknande uttrycket, att somliga ting äro för oss
fysiskt omöjliga”, visa just att obenägenheten för dem blifvit
en del af vår natur. Så är t. ex. människoätandet omöjligt
för de flesta kulturmänniskor, t. o. m. under hungersnöd,
och äfven mord, stöld och våldtäkt äro omöjliga för många.
Men det finnes andra arter af instinktiv motvilja,
hvilka alls icke stå i samband med värkliga moraliska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
