Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Den djuriska moralen - E. Altruism och pliktkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN DJURISKA MORALEN. 29
pliktbud. De hafva uppstått till följd af vissa fördomar,
hvilka en gång varit ansedda som plikter, och hvilkas
öfverträdande haft straffpåföljder. Intet bevisar bättre att
den moraliska känslan icke är medfödd utan förvärfvad,
icke framsprungen ur människans "natur" utan ur männi-
skans samkänsla, ur det begrepp om rätt och orätt, som
hennes medmänniskor lärt henne. Som exempel kunna
påpekas judens fasa för att äta svinkött, katolikens för
att äta kött på fredagen, nordbons för hästkött och den
unge australnegerns rädsla för att äta den australiska
strutsen (emu), en spis, som är strängt förbehållen åt de
äldre. Det har händt att unga australnegrer, hvilka, osedda
af alla, förtärt ett stycke af en emu, sedan angifvit sig
själfva, under de våldsammaste samvetskval och med viss-
het om strängt straff. Alla de nämda, med religiös hälgd
omgifna förbuden hafva slutligen blifvit vanor, som, ärfda
från släktled till släktled, värka med instinktens styrka
såsom de mest befallande moraliska bud, ty den för de
högre djuren och människan kännetecknande ömtåligheten
för likars omdöme medför själfklart, att det moraliska
begreppet i hög grad stärkes genom den hos omgifningen
rådande föreställningen om en handlings art.
Utom de nyssnämda exemplen på som fördömliga
ansedda handlingar, hvilka i och för sig själfva icke hafva
det minsta med moralen att göra, kan man till belysning
af nyssnämda påstående knappast finna något bättre bevis
än blodshämden. Hos den primitiva människan (och långt
framom hennes utvecklingsskede) är blodshämden en så
befallande plikt, att den, som försummat den, täres af de
gräsligaste samvetskval, tills han fullgjort denna inom
hans samhälle som helig ansedda handling. Men i vårt
samhälle, där förlåtelsen anses som plikt, kan en medveten
hämdlust bereda ett känsligt samvete lika djupa kval.
För den nyare moraliska uppfattningen åter blir så-
väl hämdlust som förlåtelse mer och mer främmande be-
grepp. Å ena sidan inser man allt klarare det nödvändiga
sammanhanget mellan orsaker och värkningar, — en insikt,
som ökar känslan af medlidande och lämnar allt mindre
rum för hatet och hämdkänslan. ÅA den andra sidan där-
emot vet man, att ingen handlings värkningar kunna ut-
plånas och att således försoning och förlåtelse, i ordens
forna mening, icke äro annat än talesätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
