Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Den djuriska moralen - E. Altruism och pliktkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN DJURISKA MORALEN. 31
organiserad instinkt. Samvetet skall anklaga oss för dess
uraktlåtande, men godkänna oss, då vi uppfylla detsamma.
Vägen är ofantligt lång från t. ex. den unge austral-
negerns samvetsoro, sedan han smakat på den emu han
själf nedlagt, och till en kulturmänniskas själsstrider så-
som t. ex. Shakespeare skildrar dem i Macbeths monolog,
sedan han mördat sin sofvande konung, hvilken tillika var
hans gäst:
- Mig tycktes att en röst jag hörde ropa:
"Sof icke mer! Macbeth lönnmördar sömnen" —
Den helga sömnen, den oskyldiga,
Som löser upp bekymrens hårda knutar,
Hvar lefnadsdags välkomna död, det bad,
Som friskar upp en kropp af mödan krossad,
Den balsam, som åt själens sår ger lisa,
Naturens egen ro
Och bästa rätten uppå lifvcts bord.
— — — Hvad fattas mig, att jag
Blir skrämd af minsta buller? — Hvilka händer
Ha, de utrifva mina ögon! Kunna
Den vida oceanens alla vågor
Aftvätta detta blod ifrån min hand?
Nej; denna hand lär förr med purpur färga
Omäteliga vattenrymders djup
Och grönt till rödt förvandla.”)
Men dock är detta en Macbeths sammansatta lidande
sprunget fram ur ett naturbarns enkla samvetskval.
Ur det lilla ollonet uppväxer ju den väldiga, mång-
grenade eken. Den, som trampåde ollonet under foten,
medan han stirrade upp mot kronan för att lära känna
trädets ursprung, han skulle bete sig lika ovist, som de,
hvilka hittills sökt finna lagarna för moralens utveckliug
i kulturfolkens högsta sedliga medvetande, i stället för att
studera dessa lagar i djurens, barnens och de samtida
vildarnes själslif och utvecklingshistoria.
”) Macbeth akt II, scen 2. OC. A. Hagbergs öfversättning.
> q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
