Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Vildens moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frun =S RER NS RR IR RAR
MORALENS UTVECKLING.
6. Vildens moral.
Ehuru utvecklingens lag nödvändiggör vissa likheter i
hufvuddragen af moralens, liksom hvarje annan mänsklig
egenskaps utvecklingshistoria, utesluter detta dock icke
tillvaron af många olikheter. Klimatet, det häraf betin-
gade lefnadssättet, andra naturinflytanden, grannfolks på-
tryckning, enstaka personlighetens invärkan, religiösa och
filosofiska begrepp o. s. v. bidraga hvar i sin mån till
dessa olikheter. Det är endast när man öfverblickar mycket
långa tidrymder, som de stora, gemensamma dragen fram-
träda och jämte dem då äfven det uppåtstigande, som vi
kunna skönja i den moraliska utvecklingens historia.
Ingenstädes finnes det någon tvärbrant mellan de af-
satser, vi trott oss kunna urskilja på moralens område:
det vilda tillståndet höjer sig öfver det djuriska, det bar-
bariska öfver det vilda och det industriella öfver det bar-
bariska genom omärkliga öfvergångar, hvilka förbinda hvarje
skede med dess föregångare och dess efterföljare. Sålunda
är t. ex. sagoperioden i hvarje folks historia, med dess
många halft djur-, halft människoliknande gestalter, ett dun-
kelt minne af en sådan öfvergångstid från den djuriska
till den vilda moralen. Och vi påpekade redan i början,
huru våra brottmålsannaler visa oss återfall till den dju-
riska ståndpunkten. Vi måste därför söka medelhöjden
af ett visst samhälles sedlighet mellan den höjdpunkt, få-
talets moral bildar, och-den låga ståndpunkt, som flertalet
intar. Och detta så mycket mera, som vi kunna vara
vissa, att äfven hos de högt stående slumra ofta i själens
djup djurets och vildens instinkter, en slummer ur hvilken
de kanske en dag vakna, för att på ett förfärande och för-
ödmjukande sätt påminna kulturmänniskan om hennes låga
ursprung.
Genom att inskränka vår undersökning till de hufvud-
drag af den djuriska moralen, hvilka vi förut skärskådat,
erhålla vi den bästa öfversikten af, huru denna djuriska
moral småningom höjde sig till vildens ståndpunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
