Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Vildens moral - A. Människolifvets värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILDENS MORAL. 33
A. Människolifvets värde.
När människoätandet börjar bli undantag, när det ställes
i samband med gudstjänsten, med rättvisans skipande och
slutligen alldeles upphör, då kan man anse att öfvergången
ägt rum från det djuriska till det vilda tillståndet. Detta
kännetecknas genom det stora framsteget: att krigsfången
göres till slaf i stället för att uppätas. Liksom så många
andra sedliga framsteg har detta emellertid icke sin rot i
altruism, i någon tanke på fångens bästa, utan i egoism, i
tanke på ägarens bästa. Med en högre förståndsutveck-
ling har nämligen följt insikten, att man har mer gagn af
fångarne på detta sätt, liksom man lärt sig, att som hus-
djur spara vissa under jakten fångade vilda djur.
Men som hvarje förhållande mellan människor innebär
en möjlighet till altruismens utveckling, så fanns också
denna möjlighet i slafveriet, hur egoistiskt än detta i
början var och huru mycket elände denna inrättning än
kom att medföra. Sålunda uppstår t. ex. en bestämd skill-
nad till förmån för den hemfödde slafven mot den i krig
tagne; den förre anses snart på visst sätt tillhöra familjen;
han skyddas till en början af seden, längre fram af lagen.
Genom slafveriet blir det förut så enkla samhället
mer och mer sammansatt. Det skiljer sig i en öfver- och
en underklass; till den förra höra krigaren och prästen;
de öfriga — nämligen slafvarne — uträtta det hvardagliga
arbetet. Den ökade arbetskraften möjliggör mera odling af
fälten och skötandet af större hjordar; med den ökade egen-
domen komma flera äganderättstvister; dessa medföra ett
ökat behof af skiljedom, och så blir höfdingen ej blott
anföraren i krig utan också domaren i fred. Steg för steg
för detta småningom in i de stora monarkiernas skede,
som tillika är den barbariska moralens.
Vildens moral med afseende å slafven kommer själf-
klart att hafva följande tanke till utgångspunkt: "jag kunde
ätit denne fånge; jag fann det nyttigare att låta bli; jag
har nu emellertid all rätt att bruka honom så som jag finner
för godt." Behöfves slafven i kriget, användes han där;
annars är han arbetare; ofta säljes han.
Liksom vinstbegäret mångenstädes utrotat barnamor-
den, har det ofta visat sig äfven kunna utrota lusten efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
