Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Vildens moral - A. Människolifvets värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORALENS UTVECKLING.
människokött; såväl afkomman som krigsfångarne hafva
användts till bytesmedel i stället för födoämne.
Själfva sakförhållandet, att man vande sig skona krigs-
fångarnes lif, blef emellertid af vikt för moralens utveck-
ling. Tanken på framtiden vardt ett starkare motiv än ögon-
blickets njutning, och härigenom ökades själfbehärskningen.
Det var emellertid ej blott krigsfångarne, som blefvo
slafvar. Också de för brott dömda och de medellösa hem-
föllo till de burgne som slafvar. Hos kaffrerne är t. ex.
ännu i dag ordet fattig liktydigt med slaf, och de rika äga
samfält de fattiga, hvilka af dem brukas som jakthundar,
lastdjur o. s. v. Dessa fattiga röja intet medvetande om
att de behandlas tyranniskt; de anse det lika naturligt,
att deras tyranner misshandla dem, som att lejonet äter
människan. Det är framför allt i Afrika vi ännu kunna
studera slafveriet, så som det var under hela mänsklighetens
tidigare skeden. Slafven är där alldeles rättslös; han är
ett gångbart mynt, och ägandet af många slafvar tillför-
säkrar den afrikanske vilden liknande företräden, som
räntor tillförsäkra européen. Re
Ehuru slafveriet var ett framsteg i moral framför
människoätandet, medförde det dock nya, för såväl slafvens
som ägarens moraliska utveckling skadliga förhållanden.
Slafägaren blir lat och förtryckande i högre grad än med-
lemmen i den anarkiska flocken har tillfälle att vara det.
Där lefver man i ständig fruktan, i oupphörligt försvars-
tillstånd; det ömsesidiga behofvet af hvarandra hindrar att
ett allt för stort våld öfvas af de starkare, och hos alla
alstras en viss själfkänsla på samma gång som en viss
samkänsla. Genom slafveriet förlorar slafven själfkänslan
och husbonden samkänslan. Men den, som saknar själft-
känsla, har häller ingen känsla af sedlig förpliktelse. När
man förebrår en afrikansk slaf en nedrighet, kan man få
svaret: "Jag är ju slaf!" Rättslösheten medför i själfva
värket i alla förhållanden den uppfattningen, att man icke
häller äger några plikter. Hvilket inflytande detta skall
öfva på moralen kan man fatta, då man besinnar, att i
Afrika omkring 3 af hela den manliga samt hela den
kvinliga befolkningen intager slafställning. Det finnes så-
lunda en hel zon, som med fog kan kallas den servila,
en där slafägare och slafvar ömsesidigt förstöra hvarandra,
de förra genom att tillåta sig allt, de senare genom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
