Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Vildens moral - A. Människolifvets värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.
Te
; SpA
3
3 RÅ
zu
$
i
Få
FAR INS sä AR GRS DN ÄN te ker BRA a DET &
PR LR PR or SR AR FEAR SSR SA TTR 3 ?
SR "ANSER 05 sp svane ÅN a str i Sat an sk FNB IP Rretre ant Min cosäkå
+ PA Sr re
gt ER
MORALENS UTVECKLING:
sinnen; tillbedjan skapar den uppfattningen hos den till-
bedde, att han är gudomlig, en uppfattning, hvari han
stärkes därigenom, att hans godtycke och öfvermod aldrig
möta något motstånd. Härskaren inbillar sig vara helig
och oansvarig och denna uppfattning blir också underså-
tarnes. Ju mer de fördraga, desto mer blir underkastelsen
för dem en religiös plikt; man afhandlar ej en guds, en
allsvåldig konungs nycker, man vördar och lyder dem blindt,
och man offrar sig lika blindt för dessa nycker.
De religiösa föreställningarna under den vilda moralens
skede innebära ej tron på själens odödlighet, men däremot
på ett fortlefvande efter döden, i ett lif likt det jordiska.
Och ju mäktigare en person varit, desto naturligare finner
man hans fortlefvande och desto lättare tror man på hans
makt att också efter döden utöfva sitt välde. Man offrade
således åt honom vid hans begrafning allt, som han i lifvet
skattat högst: mat, vapen, kvinnor, slafvar; och man hop-
pades, att han sålunda skulle varda de lefvande bevågen.
I slafsamhället förblefvo fruktan och våldet fortfarande
moralens grund. Ja, de moraliska frön, som själfbevarelsen
och samvärkan utvecklat under tidigare skeden, förkväfvas
lätt ånyo genom ett tillstånd, där ingen slags rättvisa
kan finnas, där härskarens godtycke är enda lagen, den
blinda lydnaden den högsta dygden. I människornas själslif
lämnar en sådan underkastelseperiod djupa spår. Den
lågsinnade benägenheten att böja sig inför makten och
framgången grundlägges genom denna undergifvenhet och
inskärpes ytterligare genom de religiösa vanorna. I sin
ordning präglas nämligen gudsbegreppet genom servilis-
men: gudarne bli, enligt människornas uppfattning, tyran-
niska härskare, dem man lär sig nalkas på samma sätt,
som man närmar sig sina jordiska tyranner.
De under detta skede inplantade, servila instink-
terna fortlefva inom de flesta nutidsmänniskor, drifva
dem till lågheter, beröfva dem deras handlingsfrihet
och komma dem att tåla öfversitteriet eller att själfva
öfva det. Slafblodet kan endast långsamt omsättas i den
fria människans ådror. Och om vi än ge oss själfva fri-
sinnade lagar, fria människor kunna vi ej strax genom dem
skapa! De flestas karaktärer lida ännu af slafarfvet från våra
jordkrypande förfäder; och innan uppfostran och samhälls–
vanor upphöra att inprägla den blinda underkastelsen som -:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
