Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Vildens moral - B. De svagas behandling - C. Förhållandet mellan könen och D. Aktning för äganderätten - E. Altruism och pliktkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORALENS UTVECKLING.
hämdens ställe. Sålunda ännu ett fall, där egoismen kom
att värka som en tygel på lidelseutbrotten, när man visste,
att dessa skulle medföra en säker, kännbar förlust.
Näfrätten fostrade visserligen begreppet om att straff äro
rättvisa, men den värkligt upphöjda rättvisan kunde först
framträda under ett senare skede, när den enskilde lämnade
sin vedergällningsrätt i den allmänna rättvisans händer.
Den upphöjda, för alla lika, rättvisa, som de bästa
människor = eftersträfva, som de älska så djupt, att de
kunna dö för den, — den är i dem danad af alla de otaliga
orättvisor deras förfäder utstått och af den hos dem sålunda
utvecklade hämdkänslan, hvilken småningom förädlats till
rättskänsla. |
C. Förhållandet mellan könen
och
D. Aktningen för äganderätten
göra visserligen några framsteg under det vilda tillståndet,
men i allt väsentligt förblir den moraliska uppfattningen
den samma som under det föregående skedet; i ett fall
sker dock ett betydande framsteg: vissa släktskapsgrader
börja anses som gräns för friheten i förhållandet mellan könen.
E. Altrutsm och pliktkänsla.
Moderskärleken, som hos vildarne ofta kan yttra sig
på ett innerligt sätt, och krigarens hjältemod i kampen
mot sin stams fiender äro de högsta uttryck af altruism
och pliktkänsla, som man i allmänhet finner hos vildarne.
Dock kunna äfven andra pliktbegrepp någon gång fram-
träda. Så t. ex. i Afrika, där lögnen, servilismens vanliga
följeslagare, är regeln, finnas dock stammar, som i intet
annat äro öfverlägsna sina grannar än just i en stark
sanningskärlek, en lika egendomlig företeelse som de män-
niskoätande ny-seeländarnes aktning för och vård om de
gamla. |
Undantagen måste emellertid — af huru stor betydelse
de än äro för en allsidig bild af moralens ursprung och
utveckling — lämnas åsido vid denna kortfattade framställning
af hufvuddragen i den moraliska utveckligen. Och vi finna
då, att vildens pliktbud blifva tämligen lika den djuriska
moralens:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
