Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Den barbariska moralen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 MORALENS UTVECKLING.
hällsklasser finnas; en ganska långt drifven arbetsfördel-.
ning; noggrant affattade lagar, som bestämma rättsförhål-
landet mellan klasserna; en styrelse som skipar lagarne
och en religion, hvars präster ge gudomlig hälgd så
väl åt lagarne, som åt andra moraliska budord. Dessa
barbariska samhällen — ofta despotiskt d. v. s. enväldigt
styrda monarkier — hafva ägt stora civilisatoriska upp-
gifter, i moraliskt lika väl som i materielt och intellektuelt
afseende. Världshistorien visar oss sådana samhällen i
t. ex. det gamla Egypten, de assyriska, babyloniska och
judiska rikena, perserriket, de amerikanska rikena vid
europeernas eröfring, de grekiska staterna, det romerska
riket. Ty huru högt stående alla dessa stater än varit
i andra afseenden, ur den moraliska utvecklingens synpunkt
kunna de med allt fog kallas barbariska.
Den despotiska konungamakten har, med afseende å
moralens utveckling, haft den uppgiften, att stärka de styr-
des gemensamhets- och vördnadskänsla; att tvinga till lag-
lydnad genom ytterlig stränghet; att sålunda djupt in-
prägla vissa sedebud, hvilka visserligen redan blifvit med-
vetna, men icke kunnat blifva värkligt inorganiserade förr
än genom den despotiska samhällsmaktens jämna tryck,
och ofelbart återkommande, grymma straff. Den enskilde
förlorar själf hämdens rätt; de motspänstige utrotas och ett
urval äger rum af de mer samhällsdugliga. Dessa sätta
gig så mycket mindre upp mot regentens bud, som presten
lär dem att dessa bud äro gudomliga; "altaret och tronen"
hjälpa sålunda hvarandra i att uppfostra vildarne, men detta
sker genom att förtrycka dem. Under en viss tid var
detta tunga ok gagnande för att tämja människodjuren,
men sedan förlamade det deras utveckling. Hunden, barnet
och folket, som tuktas för länge, bli fega och lågsinnade;
förtryck förnedrar den mänskliga personligheten. -Indi-
vidualiteterna försvinna när man formar dem efter en
prägel; de bli böjliga i en viss, åt dem anvisad riktning,
men på samma gång dödas i regeln förmågan af initiativ,
lusten att upptäcka, att nydana, att skapa.
Som utrymmet icke medgifver att exempel på den
barbariska moralen hämtas från alla håll, väljer jag före-
trädesvis sådana folk, som på den nuvarande europeiska
odlingen öfvat det största inflytandet, ja, ännu i dag be-
vara en stor del af detta inflytande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
