Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Den barbariska moralen - A. Judarnes moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sj når REN AA AR Gott ör
omr KR — RA NIE TR
;
42 ’MORALENS UTVECKLING.
andra barbariska samhällen. Grymma straff, såsom stening,
brännande å bål o. s. v. hörde till rättsbruken. Slafven
kunde saklöst piskas i hjäl, blott han icke dog under slagen,
utan under en dag öfverlefde misshandlingen !).
Vedergällningsrätten tillämpades med yttersta stränghet:
«Du skall ingen skonsamhet bevisa; lif för lif, öga för
öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot", så lyder lagen ?).
I vissa fall höjer sig den hebräiska lagen till en större
mänsklighet. Mot stöld är den ej så sträng; man får i
vissa fall återgälda det stulna fyrfaldt eller femfaldt3);
kan man det ej, blir man målsägarens slaf. Afven under
sina monarkers styrelse bibehålla judarne den själfkänsla
och jämlikhetsanda, hvilka visa sig i flera mänskliga bud-
ord, särskilt till de svagares skydd. Slafven kunde bli
fri på det 7:e året?); då fick jorden hvila och de fattige
samla dess själfsådda skördar; främlingen, den faderlöse
och änkan stodo under Javehs hägn 5); arbetarens lön skulle
betalas före solnedgången) och gäldenären fick ej beröf-
vas hvad han nödvändigt behöfde?7); all ränta var för-
bjuden 2); den fattige fick plocka ax på åkern?) och äfven
mot den vanföre och den ej lagskyddade främlingen
anbefaldes en viss barmhärtighetl!9). Den hos andra bar-
bariska folk vanliga, samfälda ansvarigheten finnes icke
hos judarne: hvar och en får svara för sig själf; den enes
missgärning hemsökes icke på den andrell),
Människolifvet skyddas mer än egendomen och al-
truismens stora budord: att älska sin nästa som sig
själf är uttalat i judarnes 12) liksom i andra asiatiska
folks morallagar”). Nästan" var emellertid för juden ännu
blott — /juden. Och ehuru glimtar af en högre uppfatt-
ning i detta fall redan gjorde sig gällande hos profeterna,
så var det först Jesus som i detta hänseende vidgade
den judiska uppfattningen till allomfattande människokärlek.
Det är — som vi vid jämförelse med andra barbariska
folks sedelära finna — icke genom sin morals höghet, som
1) 2 Mose bok 21: 20—21. 2) 5 M. 19: 21: 3) 2 Mi 22:15
4) 2 M. 21: 2. 5) 2 M. 22:21—23. 59) 3 M. 19:18. ) 2 M. 22:26.
Sy2 M.:i22:20. 2) 3 M. 19:9=10:7 T0Yr2 Mi 28: 0: Mi Lossa
11) 5 M. 24: 16. 12) 3 M. 19: 18.
”) Sålunda säger Konfutse: »Hvad du ej vill att en annan skall
göra dig, det skall du ej göra honom»; och Buddha yttrar: »Låtom
o88 lefva lyckliga, icke hatande dem, som hata ogs».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
