Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Den barbariska moralen - A. Judarnes moral - B. Grekernas och romarnes moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BARBARISKA MORALEN. 43
juden stod framför andra folk. Men öfverlägsenheten bestod
i hans fasta föreställning, att hans nation var Javehs ut-
valda folk och att den jordiska lyckan eller olyckan var
på det nogaste förbunden med lydnaden för de af Javeh
gifna buden. Sålunda blef judens moral för honom starkt
befallande, hans pliktkänsla fick en så allvarlig uppfostran,
och hans samvete blef så känsligt, att just ur hans folk, för-
beredd af de stora profeternas uppfostrande arbete, en ännu
högre moralisk utveckling, den kristna, kunde framträda.
Men redan profeterna hade ifrat mot det formväsen,
hyckleri och andliga högmod, som, jämte mycket godt, hade
framkallats af judarnas stränga laglydnad och deras känsla
af undantagsfolk. Och Jesus, som uteslutande förkunnade
personlighetens, frihetens och människokärlekens tankar,
stod så högt öfver äfven sitt folks högsta religiösa och
moraliska begrepp, att han fick det öde, som utvecklings-
historien visar oss vara det vanliga för stora nydanare:
att duka under för sin samtid.
B. Grekernas och romarnes moral.
I grekernas fornsägner finna vi många spår af den
vilda moralen: mäniskooffer, kvinnorof, månggifte, oinskränkt
fadersmyndighet, barnamord. Småningom inträder en mo-
ralisk utveckling; människooffer upphöra; blodskam anses
brottslig; könslig återhållsamhet kräfves af hustrurna; i
Sparta är det staten, icke fadern, som bestämmer om
barnen skola utsättas eller icke.
Men äfven sedan vi hunnit till Greklands och Roms
blomstringstider, visar moralen barbariets drag. Kvinnorna
i Grekland lefva skilda från männens sällskap och blott i
Sparta röra de sig mera fritt; mannens sidohustrur god-
kännas af seden, och begreppet äktenskapsbrott finnes länge
blott till för hustrun. Steg för steg bättrades emellertid
lagarne till kvinnans förmån, och ehuru sederna icke höjdes
i samma mån, äro dock lagarne ett viktigt bevis på höjda
moraliska begrepp, om de än icke i lifvet blifva med allvar
förvärkligade.
I Greklands äldre tid hörde, som mångenstädes, prostitu-
tionen till tempeltjänsten, och onaturliga laster förekommo
redan på Solons dagar. Den uppfattningen, att förfallets
tid medfört dessa och liknande företeelser är ej riktig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
