Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Den barbariska moralen - B. Grekernas och romarnes moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORALENS UTVECKLING.
Föräldramyndigheten inskränkes, men barnutsättningen
och fosterfördrifningen däremot bli egentligen först med
allvar beifrade, sedan kristendomen börjat öfva sitt inflytande.
Skärskåda vi slafveriet, finna vi visserligen i Aten
mer mänsklighet vid slafvens behandling än i Sparta
och Rom, men å andra sidan är det Atens främste tän-
kare, en Plato, en Aristoteles, hvilka försvara slafveriet
med alldeles samma dåliga skäl, som vissa tänkare i våra
dagar använda mot underklassens ’kraf på mänskliga och med-
borgerliga rättigheter. Själfva det sakförhållandet, att ett
försvar för slafveriet behöfdes, visar emellertid, att den
moraliska utvecklingen i vissa samveten hunnit så långt,
att slafveriets berättigande börjat betviflas. I Rom döda-
des en slaf lika lättvindigt som vi döda en fluga: för att
roa sina gäster, mata fiskarne i sin parkdam o. s. v. aflif-
vade man slafvar, ofta under gräsliga marter. Men dock
inträdde tidigt skillnad mellan hemfödda och öfriga slafvar.
Steg för steg visar särskilt den romerska lagstiftningen
till slafvarnes förmån den höjning af mänsklighetskänslan,
som man med orätt uteslutande tillskrifvit kristendomens
invärkan. Så var det t. ex. Neros lärare, Seneca, hvilken
af sin lärjunge utvärkade en af de första lagarne till
slafvarnes skydd. Seneca var en stoisk filosof, och det
var 1 allmänhet just den stoiska vishetsläran eller filosofien,
hvars ädla mänsklighet präglade de goda lagarne under
romerska käjsardömets tid.
Den grekiska och romerska patriotismen — som i dessa
tider var medborgarnes högsta dygd — innebar samma
hat till främlingen och grymhet 1 krigföringen som vildens
ståndpunkt visar. På denna punkt är moralens utveckling
ytterst långsam. Fångarne göras till slafvar, de nåde-
sökande stötas ned; och de döda kämparnes begrafoing
firas med offrande af deras fångna fiender. Ur seden att
med dylika offer och kämpaspel hedra den döde utvecklas
småningom de blodiga cirkusspel, som i Rom så djupt för-
vilda sederna. Dessa spel godkännas, äfven sedan den
moraliska utvecklingen hos de högst stående andarne nått
en ovanlig grad af ädelhet och förfining — ett exempel
på, huru det gängse bruket har makt att fördröja ett moral-
begrepps utveckling.
Aktningen för människolifvet var, hos greken som
romaren, ringa under det barbariska skedet, Först små:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
