Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Den barbariska moralen - C. De germaniska folkens moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fbe a INR ER SING HART bi Sr
MARE DR HETE 9 BB fKr ÖAR NR RANN ISRN 0 RENAR DON
tur
46 MÖRALENS UTVECKLING.
enskild äganderätt till jorden. Mord och krigisk bedrift,
trohet mot stamförvanter, gästfrihet anses som mannens
högsta plikter; men främlingen är rättslös, och främling
är redan nästa landskaps innevånare, så att t. ex. hos
våra förfäder uppländingen kallades tjuf, om han fråntog
sin granne uppländingen ett kreatur, men han kunde med
heder från sin södermanländske granne taga allt hvad
denne ägde.
Under kristendomens inflytande ändras — ehuru mycket
långsamt — dessa barbariska seder, och medeltidens skede
inträder i Europa, kännetecknat genom katolska kyrkans
inflytande och feodalismen.
Feodalismen — först i våra dagar upphäfd i Japan
och ännu kvarlefvande i Abessinien — är en inrättning,
som framträder helt naturligt öfverallt där, under utveck-
lingens gång, en skillnad inträdt mellan mer eller mindre
mäktiga personer, där de förra icke förmått helt kufva de
senare, utan en mängd kompromisser uppstå mellan dessa
individer, som är olika mäktiga, men ömsedigt behöfva
hvarandra. Feodalismen har haft sin stora uppgift i mora-
lens utveckling; den fostrade hederskänsla, ömsesidig plikt-
känsla och förmåga af uppoffring, innan den slutligen ur-
artade till förtryck.
Aktningen för människolifvet stiger hos germanerna
under den kristna religionens inflytande; den enskilda
hämden upphör småningom; fäjderna minskas genom frid-
lysning af vissa tider på året och vissa dagar i veckan;
klostren hafva sin skyddsrätt och prästen predikar människo-
kärlek — men inskränkt till de rättroende! Mot de
otrogne”’, d. v. s. muhammedanerna, mot judarne och kättarne
begås under korstågen och religionsförföljelserna grymheter,
sådana som enligt någons yttrande "djäfvulen skulle ha
begått, ifall han blifvit vansinnig. Stöld straffades strän-
gare än mord: med dödsstraff, stympning 0. 8. V. Alla
straff voro gräsliga: att brännas, lefvande begrafvas voro
bland de lindrigare: att sönderslitas, kokas i olja, få in-
elfvorna uttagna o. s. v. hörde till medeltiders rättsseder,
hvilka äfven känntecknas genom alla slags tortyr — sär-
skilt inkvisitionsdomstolarnes — något som jämförelsevis
sällan, och i lindrigare form, brukades af hedningarne.
Fängelserna voro, äfven de, tortyrmedel i sin ryslighet.
Det skydd, som de kristna å ena sidan gåfvo människolifvet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
