Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om språkriktighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
d inskjutes mellan ll och r, icke blott icke gäller för
nysvenskan, utan man till och med tror sig hafva
funnit, att gammalt ld i nysvenskan ljudlagseniigt i alla
ställningar blifvit ll (jfr hålla af fsv. halda, såll af
fsv. sald o. s. v.);
åsar är att föredraga framför asar (gudanamnet),
emedan fornsvenskans långa a i nysvenskan
regelbundet blifvit å (jfr sand-ås af fsv. as, gå af fsv. ga
o. s. v.).
Alltså, hvad som är språkriktigt, kan man blott
få veta af språkforskaren, företrädesvis den
historiske språkforskaren. Han ensam är den
sakkunnige i fråga om språkriktighet, och han finner det i
hvarje fall språkriktiga genom studiet af
språkhistorien.
Att den nu skildrade ståndpunkten är nästan allt
igenom ohållbar, torde framgå af följande kritiska
anmärkningar:
1. Det är i allmänhet orimligt att söka normen
för något som hälst utom detsamma. Men detta gör
man, då man t. ex. söker normen för nysvenskan
i ett väsentligen annat språk, i fornsvenskan.
2. Att uppställa en förfluten periods språk
oförändradt såsom ideal för en senare period är — i
händelse någon verkligen skulle på allvar komma med en
dylik fordran — icke blott orätt utan, hvad värre är,
omöjligt och skulle vid första försök till praktiserande
ögonblickligen förbjuda sig själft.
3. Nöjer man sig med att fordra ett närmande
— så vidt möjligt — till det äldre språket, så råkar
man ut för den största godtycklighet, och knappast
torde väl ens två personer kunna enas om, huru långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
