Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalmålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bergslagsmålet. Skarpa skiljemärken, gällande för hela
områdena, äro därför svåra att uppställa.
Övre österdalmålet, den egendomligaste
dialekten i Dalarna och därför ofta betecknad såsom
dalmålet i egentligaste mening, uppträder i tre ganska
skarpt åtskilda huvudformer. Den första är
älvdalsmålet, den i allo intressantaste och forntrognaste
formen, som talas i Älvdalens, Åsens, Evertsbergs och
Våmhus församlingar samt byn Bonäs och dess
omgivning i Mora. Den andra är moramålet, som i
många avseenden intar en mellanställning, på samma
gång som det bildar en övergång till det nedre
österdalmålet, och som talas i Mora (utom Bonäs),
Oxbergs, Venjans, Sollerö och Ore församlingar. Den
tredje är orsamålet, den i fråga om ljudsystemet
oursprungligaste av dalmålets munarter (så t. ex. ha
orden is, hus och hys alla tre fått formen ais), men i
fråga om ordböjningen dock ofta intagande en
märkligt ålderdomlig ståndpunkt, och som talas i Orsa
och Skattunge församligar. Till de viktigaste
olikheterna mellan dessa tre dalmålsformer höra bl. a.
följande. Gammalt långt u uppträder i älvdalsmålet
som au, i moramålet som åu, åy, åi, öy eller öi (olika
i olika trakter), i orsamålet åter som ai, t. ex. »hus»
Älvdalen aus, Mora åus, åys o. s. v., Orsa ais. Före
ng, nk har å i älvdalsmålet blivit au, i moramålet
bevarats som å, i orsamålet blivit ö, t. ex. »lång»
Älvdalen ᛁaung[1], Mora lång (long Risa), Orsa löng.
Inom älvdalsmålet är munarten i Åsens kapell
den avgjort intressantaste och genom flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
