Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalmålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom övergången av ð till ett slags r-ljud. Hela östra
Mora från och med Noret överensstämmer med de
angränsande socknarna Orsa och Rättvik därutinnan,
att gammalt kort y blivit i, t. ex. rigg ’rygg’.
Såsom prov på ett tämligen centralt moramål
meddelas här följande bit från Utmeland i Mora:
mäs i wa liten, bruked fad å mon umm witterkwelda,
då ivi såtum kringum brasu, tålå um myttjy sagur fö
wåss krippum. Å je hläik je e do, i nu will tålå umm
fö id jän, d. v. s. medan jag var liten, brukade far
och mor om vinterkvällarna, då vi sutto omkring
brasan, tala om mycket sagor för oss barn. Och en
slik en är den, jag nu vill tala om för er här.
Orsamålet företer jämförelsevis få och föga
utpräglade dialektskiftningar. Dock kan man urskilja
åtminstone fyra nyanser, representerade av byarna
Maggås, Holen och Stackmora i Orsa samt
Skattungbyn i Skattunge.
Som exempel på orsamål må här meddelas
följande vaggvisa från Maggås jämte översättning:
Tussalulla bannörna! | Tussalulla barnen! |
Greten sit uppo iannöma. | Gröten sitter uppå järnen
(d. v. s. grytkrokarna). |
Wört sku we fᛁoga? | Vart skola vi flyga? |
West ever skoga. | Väst över skogarna. |
Dar gölå gökär, | Där gala gökarna, |
dar weksa lökär, | där växa lökarna, |
dar singa suᛁor, | där sjunga svalorna, |
dar ir ä bra tö wårå | där är det bra till att vara |
a smokrippöma | för småbarnen |
ienn löngan sumårdag. | en lång sommardag. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>