Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska riksspråket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då i skrift — mera allmänt tillägna sig
nysvenskans, d. v. s. svenskans efter
reformationen, förnämsta bidrag till vårt modersmåls
utveckling, nämligen ett i det stora hela dialektfritt
riksspråk.
Vår älsta fornsvenska litteratur från 1200- och
1300-talen ådagalägger tydligt, att svenskan redan
då hade hunnit splittras i många dialekter. När
det t. ex. i Upplandslagen heter Hwa sum biltughän
man hysir ällr hemär, innän thän dagh hanum är
laghdhär til thäs han rymä skal, väri saklös, d. v. s.
»ho som biltog man hyser eller giver hem, innan
den dag honom är förelagd till dess han skall
rymma, vare saklös», så lyder däremot samma
stadgande i Dalalagen Hwar sum biltughan man
hysir ella hemar, innan than dagh hanum är
laghdhir til thäs han ryma skal, vari saklös och i
Västmannalagen Hwa biltogha mann husar ällär hemär
innan than dagh hanum är lagdhär til thäs han
ryma skal, ware saklös. Visserligen börjar på
1300-talet språket i Östergötland, därifrån
konungaätten härstammade, och där det förnämsta
birgittinerklostret (Vadstena) var beläget, att i
kungabrev, allmänna lagar och uppbyggelselitteratur göra
sig mera gällande än de andra dialekterna, men
så långt som till ett verkligt enhetligt, på
östgötskan byggt men över hela riket gängse riksspråk
hann man under medeltiden icke fram ens i skrift,
än mindre naturligtvis i tal.
Annorlunda blev förhållandet efter
reformationen. I följd av Vadstena-klostrets försvinnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
