Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Om den s. k. ändamålsenligheten i naturen - 5. Om materiens och energiens oförstörbarhet såsom grund för vår uppfattning af lagbundenheten i världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MATERIENS OCH ENERGIENS OFÖRSTÖRBARHET 11
af ändamålsenlighet i naturen äro af underordnad betydelse
i jämförelse med den örist på ändamålsenlighet, som
öfverallt visar sig. Åfven den som icke tror på, att det
naturliga urvalet spelar någon roll vid bildadet af nya
organiska typer, kan icke förneka tillvaron af kampen för
tillvaron. Man kan icke förneka det faktum, att af
tnsentals frön, som slungas ut, kanske blott ett kommer att
utbildas, att inom hvarje kvadratfot mark på en yppig
gräsmatta härskar den mäst förbittrade strid om näringen
och om ljuset mellan olika växter och mellan växter af
samma slag. För frambringandet af ett enda fulländadt
exemplar af en typ offras tusental af samma och andra
typer. I förhållandet mellan olika djurslag kan man
vanligen icke uppvisa annan ändamålsenlighet än af sådant
slag, som åskådliggöres af följande exempel: »svalorna
äro till för att icke myggorna skola blifva för många, och
myggorna äro till för att tjäna svalorna till föda.» Betänk
det gränslösa lidande, som erfordras för att föda en
mänsklig varelse till världen! Hvar hafva vi ändamålsenligheten
i allt detta? Vår mänskliga föreställning om
ändamålsenlighet äger icke tillämplighet på de stora dragen af
naturens hushållning, och i fråga om detaljerna är den
öfverflödig, sedan Darwin uppställt hypotesen om det naturliga
urvalet, hvilken hypotes går hand i hand med den
naturuppfattning, som grundar sig på läran om materiens
och energiens oförstörbarhet.
5. Om materiens och energiens oförstörbarhet
såsom grund för vår uppfattning af
lagbundenheten i vårlden.
Vi kunna visserligen tycka, att det innebar en stor
förändring, då människan till följd af Copernicus’ och
Darwins lära flyttades bort från den centrala ställning, som
hon i sin egen tankevärld intog, långt bort till periferien.
Denna omflyttning har onekligen varit af oerhördt
ingripande natur. Vi kunna också utan fara för öfverdrift
säga, att ännu har icke denna sannings djupa innebörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
