Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Några ord om materialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM MATERIALISMEN 19
som hålla före, att det medgifvandet från de
naturvetenskapligt tänkandes sida, att den mekaniska åskådningen
blott är att betrakta som en symbol, och att sålunda en
fullkomligt okänd värklighet kan dölja sig där bakom, blott
är ett medgifvande till namnet, att i själfva värket
materialismen lika kraftigt florerar detta medgifvande oaktadt.
Många anse helt visst, att detta okända betraktas såsom
något blott negativt. Här har man tydligen trädt in på
det personligas område. Utan tvifvel torde det vara
många för hvilka denna åsikt, att den mekaniska
åskådningen blott är en symbol, endast är en logisk vändning,
ett nödvändigt medgifvande på logiska grunder, men icke
en personligt fattad sanning. Det är mycket möjligt, att
så är förhållandet. Men för mig ställer det sig icke så.
För mig är det stora okända förnimmandets, tänkandets,
lifvets värkliga kärna. De oändliga möjligheter, för hvilka
språket inga uttryck har och hvilka denna uppfattning
omsluter, hafva för mig större dragningskraft än alla
symboler, som genom det mänskliga ursprung, de så tydligt
röja, blott försvaga oändlighetskänslan. Detta stora okända
är ock själfva kunskapskällan. Kunskapen synes mig vara
som en stor mäktig fyrbåk, som sprider aina strålar ut i
det oändliga mörkret. Endast inom en relativt liten krets
härskar ljus, och därinom se vi klart. Ju längre ut vi
komma åt mörkret till, desto mer dunkla och obestämbara
blifva föremålen, desto mer skiftande och sväfvande blifva
omdömen om och uppfattningar af hvad man där ser. Två
människor förstå sällan hvarandra helt ut, då de tala om
dessa gränsbegrepp, om hvilka man också tvistat, allt sedan
filosofiens första dagar. Allt efter som ljuset ökas, vinnas
nya områden in under ljuset, men halfskuggorna och
halfdagrarna försvinna ej; de flyttas bara längre bort.
Rundt omkring den belysta kretsen finnes en ocean af
mörker; och allt, som kunskapens ljus nu belyser, har
afvunnits mörkret. För mig är detta oändliga mörker,
den gränslösa, okända värklighet, hvarur vi hämtat och
hämta vår kunskap.
Lifvet synes mig få en värklig, visserligen gåtfull
men därför icke mindre djup betydelse, först då man
erkänner möjligheten af denna okända värklighet bakom
fenomenen, ur hvilken alla företeelser uppdyka. Tanken
på och känslan därför förnimmer jag som lifvets värkligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
